Get up, stand up …

Mannen, musikern, myten. Kort sagt, Marley. Bob Marley.

I alla möjliga skepnader. Marley, politikern. Marley, rastafarin som oförtrutet predikade sin tro. Marley, den perfektionistiske musikern som sprudlade av idéer.

Christer Lindbergs biografi om Bob Marley inleder mycket bra. Första delen, "Människorna, tiden och sammanhangen", försöker sätta in Marleys musik i sin kontext – och gör det bra.

Det handlar om kolonialism och fattigdomen på Jamaica. Det handlar om naturmystik och rastafarianismen. Det handlar självklart därför också om Ras Tafari själv, eller Haile Selassie, som han också är känd som. Och det handlar om ganja (marijuana), rastas heliga ört.

Att Marley skriver politiska texter, texter om filosofi och religion, borde väl vara svårt att undgå. Men i många fall kan det vara svårt att förstå helheten. Marleys musik placeras i den här biografin in i sitt stora sammanhang vilket ger läsaren en bättre förståelse om vad Marleys texter verkligen handlar om – förtryck och exploatering förstås, men också frihet, solidaritet och kamp. Kanske mest av det senare.

Hade boken fortsatt i den här stilen hade det varit en solklar tiopoängare. Men tyvärr är bokens andra del, "Tåget mot Sion", om Marleys liv och verk, inte riktigt lika intressant. Det är mycket namn på personer i Marleys omgivning, mycket spelningar och studiotagningar. Och det är mycket namedropping på låtar. Den låten är bättre än den. Den här lilla pärlan är bortglömd. Den där låten är överreklamerad. Det känns dock tämligen överflödigt.

Marley. Mycket har skrivits om honom förr, förvisso. Men Lindbergs bok (framförallt den första delen) är en lättillgänglig och intressant biografi om en av musikhistoriens mest lysande stjärnor.