Utgiven | 2003 |
---|---|
ISBN | 0747551006 |
Sidor | 766 |
Språk | Engelska |
Harry Potter and the Order of the Phoenix är den första boken i serien jag läser på engelska. Kunde bara inte hålla mig den här gången och det verkar jag inte vara ensam om. Det är första gången jag hört talas om att en inbunden bok på engelska skyltas som en stor vara i storköpen. Rätt otroligt faktiskt.
Vad är det då för bok vi pratar om? Det är fortfarande en ungdomsbok även om den är tjockare än någon annan sådan jag sett tidigare. Även denna gång utvecklas stilen och vi möter en mörkare värld än tidigare. En av dom fascinerande sakerna med böckerna kring Harry är just detta att han utvecklas från bok till bok och att läsarna har kunnat utvecklas i takt med honom år efter år. Den här gången har det visserligen gått två år mellan böckerna men jag tror inte att dom tilltänkta läsarna växt ifrån honom allt för mycket. Jag vet i alla fall att jag i har gjort det.
Harry har som sagt var mognat och växt rejält. Den unge man vi ser nu funderar en hel del över att ta ansvar för sina handlingar och vad det innebär. Ett exempel på detta är när han träffar på Gilderoy Lockheart och ett annat när han inser att han måste förklara för Mrs Weasly att det är han som lånat ut pengar till tvillingarna så att de kan starta skämtbutiken de drömmer om. Det sista verkar nästan oroa honom mer än att Voldemort fortfarande är på fri fot.
Harry har alltid varit missförstådd och misstrodd och det är något som Rowling drar till sin spets den här gången. Dolores Umbridge är den nya läraren i "Defence Against the Dark Arts". Hon utses av "The Ministry of Magic", där hon tidigare var Fudges högra hand, när Dumbledore misslyckats med att hitta en ny lämplig lärare. Ministeriet med Fudge i spetsen tror att Dumbledore och Harry är ute efter att ta över makten och vägrar tro att Voldemort är tillbaka. Dolores gör livet surt för dom båda och alla andra på skolan under hela läsåret och hon får god hjälp av de nya lagar ministeriet stiftar för att motarbeta våra hjältar.
Just det här förnekandet är det jag har svårast för. Det blir tjatigt i längden och man känner sig frustrerad och det blir faktiskt till och med lite tråkigt. Nu är det väl i och för sig så att det är precis så en 17-årig pojke känner sig, missförstådd och frustrerad, och ser man det på det sättet så är det verkligen brilliant skrivet av Rowling.
Detta är ett av de mest efterlängtade boksläppen någonsin. Något som Rowling själv har pratat om är hur jobbigt det var att skriva den passage i boken där en av huvudpersonerna dör. Innan jag läste boken kändes det lite tråkigt att veta att någon skulle dö men så här i efterhand inser jag att det hela var väl planerat. Detta faktum följer läsaren och på ett ställe i början av boken "dör" till och med Ron och man hålls hela tiden på helspänn. Det hela känns faktiskt rätt utstuderat.
Ett genomgående tema är den fria pressen. The Daily Prophet visar inte direkt något större mod eller vilja att granska makten, ingen vilja att ifrågasätta de rykten som ministeriet sprider och inga försök att låta den andra sida bemöta kritiken. Snarare tvärt om kan man säga. Tankarna leder en snabbt till Italien och Berlusconi. Frågan är bara om Fudge också lyckas skaffa sig åtalsimmunitet? Att använda pressen på detta sätt bidrar till att skapa den där lite irriterande stämningen som genomsyrar boken. Det är en av de yttre faktorer som till stor del styr händelseutvecklingen och som inte kan påverkas…eller?
Jag undrar verkligen hur man ska lyckas göra en film av den här boken. Ska man få med allt som händer på samma sätt som i de två första filmerna så kommer den bli sex timmar lång och det tror jag inte ens dom trognaste fansen kommer klara av. Å andra sidan används många sidor till att låta fler personer ta större plats i Harrys liv. Att vi inte har fått lära känna fler av personerna runt Harry har alltid varit lite synd. Det råder hon till viss del bot på här och det är bra men det är också sådant som kan tas bort till filmen och då är vi snart nere inom rimliga gränser igen.
Det är lite roligt att Sverige faktiskt förekommer i boken. I slutet är det en av karaktärerna som ska ägna sommaren åt en expedition till våra breddgrader. Håller du ögonen öppna ordenligt kanske du till och med träffar på denne om han/hon skulle få för sig att beblanda sig med mugglare. Ser du något misstänkt får du skicka in en rapport hit till dagensbok.com.
Publicerad: 2003-07-15 00:00 / Uppdaterad: 2011-02-04 19:29
4 kommentarer
Tyvärr anser jag att recensionen har vissa brister.
För det första: Harry Potter är 15 år i boken och inget annat! Märkligt att en recensent som läst boken inte noterar ett så flagrant misstag.
För det andra: Istället för att lista saker som kan bli svåra att få med i en film känns det mer relevant som läsare av recension att få veta, tja, kanske något om boken är välskriven eller ej?!
Slutligen, är det verkligen genomtänkt att skriva att det inte är Ron som dör, och därmed förstöra den spänningen för läsare, eftersom Rowling tydligen avsett att skrämma oss med denna händelse?
Nej, usch, fy och skäms.
#
lol @ Malfoy
#
Måste hålla med ovanstående kommentar. Varför i hela friden skriva att Ron "inte" dör PUCKO!!
#
hej harry potter!
jag älskar dig och alla eran filmer!
jag har nästan läst alla böker!
jag tycker om hermin.. min kompis har nästan
#
Kommentera eller pinga (trackback).