Recension

: boo.com – och IT-bubblan som sprack
boo.com – och IT-bubblan som sprack Gunnar Lindstedt
2001
Bokförlaget DN
7/10

Härligt, härligt men farligt, farligtÂ…

Utgiven 2001
ISBN 9175884178

Om författaren

Gunnar Lindstedt är journalist och författare. 1998 mottog han Stora Journalistpriset för sina artiklar i Svenska Dagbladet om Trustorhärvan och är författare till den rosade och mycket uppmärksammade Svindlande affärer – historien om Trustor. Han är verksam som reporter på Veckans affärer.

Sök efter boken

Jaha, historia skrivs innan det ens hunnit bli historia i bemärkelsen historia som återfinns i skolans alla läroböcker. Allt med IT har varit så upphaussat att affärerna inte ens hinner kallna innan det ska skrivas om dem. Så är även fallet här med boo.com – och IT-bubblan som sprack. Förvisso är det kanske bara bra att man skriver om alla dessa misslyckanden, så att man minimerar risken att samma dumma misstag görs på nytt, men man undrar ju: Är idag historia redan imorgon?

När historia produceras som det görs i dagens snabba takt finns alltid risken att inte hela sanningen ryms bland bladen, jämför bara all den kritik som Herman Lindqvist fick utstå efter sin dundertabbe. Och ge då akt på att Hermans skrönor i varje fall baseras på gammalt stoff, vilket alltså borde ge författaren flera olika infallsvinklar att välja emellan. Denna möjlighet finns inte när man skriver nutidshistoria och man bör därför alltid ha en skeptisk hållning till denna slags redogörande berättelser. Med andra ord: Tro inte på att allt du ser och hör. Men det visste ni säkert redan själva.

Nu är inte Gunnar Lindstedt direkt känd som någon journalistisk kvacksalvare. Sägs det. Får väl således förlita mig på honom och det han skriver i förordet:

Jag fick genom Patrik Hedelin inblick i denna fantastiska historia, och jag är tacksam för att han utan att ställa krav på innehållet så generöst delat med sig av sina erfarenheter [...]. Ernst Malmgren och Kajsa Leander har båda avböjt att medverka.

Detta är alltså vårt utgångsläge. Om det verkligen stämmer eller inte låter vi tiden få utvisa.

Det första som slog mig när jag läste om den här trion, Ernst, Kajsa & Patrik, var att ”Money talks and bullshit walks”. De kunde verkligen snacka och ragga pengar, det enda hjälpmedlet de hade var ett luftslott som de bar med sig i sina attachéväskor – land och rike runt. Bra jobbat, måste jag säga. Mycket bra jobbat. Tonen från medierna hade givetvis varit en helt annan om de stora förlorarna hade varit småspararna och inte, som nu, storpamparna. Nu kan man nästan vittra en viss skadeglädje från en del håll, i vissa stunder känns det som om man läser tantssnusk á la Jackie Collins; man frossar i sig trions omoraliska handlingar utan vidare eftertanke. Härligt, härligt men farligt, farligt …

Faktum är i alla fall att denna fantastiska trio satte sprätt på nästan 1,5 miljarder kronor under de 15 månader som deras stora IT-party varade. Bra jobbat, måste jag säga. Mycket bra jobbat. En sådan här ”saga” bäddar givetvis för en massa osanningar och lögner – och än en gång bör vi vara extra vaksamma på den så kallade sanningen som pumpas ut till oss genom informationssamhällets kablar.

En annan tanke som slog mig under läsningens gång var att ”Nu har de banne mig satt käppar i hjulen för framtidens entreprenörer, för alla dem som verkligen har en bra idé som de vill förverkliga”. Tror faktiskt att denna tanke inte är helt grundlös, liksom 20-talets stora börskrasch lär denna spruckna bubbla sätta sina spår i vårt medvetande. Cynismen inför framtiden lär knappast minska. Tyvärr.

Även om man kan ifrågasätta den här bokens vara eller inte vara så är det svårt att förneka faktumet att dramatiken finns där – det är fascinerande läsning, helt enkelt. Excentriska personer har alltid fascinerat människan, det hör till vår natur. Ta bara en titt på omslaget, där hängs de ut, Ernst och Kajsa. Tror faktiskt inte de bryr sig så mycket om det, för det var så de ville ha det. Och så fick det även bli. Skulle inte förvåna mig om de till och med är stolta över vad de gjort (och inte gjort).

Summa summarum. Objektiviteten i boken kan diskuteras, men vi får väl ta och lita på Lindstedt. Hade heller inte mycket övers för det flummiga slutordet och Lindstedts alla personliga inlägg, dessa hade jag gott klarat mig utan. Annars är detta mycket högaktuell läsning som varje IT-entreprenör åtminstone bör skumma igenom innan de skrider till verket med diverse storsinta och flygande planer.

Då återstår väl bara att läsa Ernst Malmgrens version av IT-partyt. Återkommer med ett omdöme om den vid ett senare tillfälle.

Mikael Lehikoinen

Publicerad: 2001-12-16 00:00 / Uppdaterad: 2011-02-27 16:25

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #413

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?