Julia är en skadskjuten akademiker, en utmobbad filosofie doktor. Hon är också en kunskapstörstande sjuksköterskestuderande och ett hårt arbetande vårdbiträde i hemtjänsten. Och mor till en liten son. Tiden är framför allt nu, 2020 och 2021, men med längre återblickar på åren dessförinnan; studieåren, doktorandåren. Julia är en högpresterande person, oavsett vad hon tar sig […][...]

För drygt ett kvarts sekel sedan klev jag för första gången in genom den enorma porten till Handelshögskolan i Stockholm. En dröm som förverkligats, något jag kämpat för i många år. Väl där blev det ett ganska solkigt uppvaknande – det ständiga upprepandet att vi var framtidens ledare och elitismen som förde med sig ett […][...]

Det är lätt att tycka om Vajlett, möjligen lite för lätt. Den nya lärarinnan i den västerbottniska byn är ungefär så mycket utböling det går att vara. Det är tidigt 1950-tal och som ansvarig för barnens utbildning på orten får hon en viss respekt, som dock mer än väl vägs upp av ännu högre dos […][...]

Självklart sörjer jag djupt att Bokmässan tvingas vara digital i år. Det jag saknar mest är att få dyka ner bland alla bokbord och upptäcka ny litteratur samt alla fina möten med bokkompisar jag bara träffar på mässan. Det som visar sig vara lyckat i år är att en slipper välja mellan seminarier. Jag kan […][...]

Det finns barndomar och barndomar. I litteraturen finns de överallt. Klassiska teman är frånvarande fäder och onda mödrar. Eller onda fäder och medberoende mödrar. Det speciella med Leonora Christina Skovs autofiktiva roman Den som lever stilla är att föräldrarna verkar ha ingått en pakt. Enad front. Två vuxna mot ett barn som är beroende av […][...]

Educated, eller Allt jag fått lära mig på svenska, var omtalad långt innan den svenska översättningen publicerades. Den har vunnit ett av Goodreads priser och hyllats från alla möjliga håll. Som alltid när det kommer till populära böcker slår jag upp den med entusiasm, och en gnutta försiktighet. Det handlar om Taras uppväxt och utbildning. […][...]

En 480 sidor lång bok om att Handelshögskolan i Stockholm är maktelitens skola. Min spontana tanke är att det är ganska många hundra sidor mer än det ämnet torde behöva, eftersom det förefaller mig så uppenbart. Innehållet visar sig som tur är mer intressant än jag vågade hoppas på. Holmqvist, som själv är både professor […][...]