Nick Hornby brukar skriva om pojkar i mäns kroppar. High Fidelity och Om en pojke är tydliga exempel. Nu tar han steget fullt ut och skriver en ungdomsroman om 16-åriga Sam som är besatt av Tony Hawk och som på typiskt tonårstruligt sätt hela tiden skiftar i inre ålder. I ena stunden känner han sig […][...]

"The Devil Latch", det är Kitten Latch. Arton år eller artontusen. Med vitt hår och ett språk som tillhör en annan tid. Aimee flyttar in i grannhuset, med sin pojkvän, och träffar Kitten och dras in i hans värld. Jag är djävulen är inte helt lätt att referera. Kitten är djävulen, eller så är han […][...]

Om man skulle läsa, eller se, Christina Herrströms Glappet med en högstadieklass eller något sådant så skulle man säkert kunna ha diskussioner om den hela terminen. Skulle man skriva en avhandling om den så skulle denna förmodligen ha någonting om det postfeministiska problemet i undertiteln. Det känns som om jag använt begrepp som idéroman och […][...]

David Case, 15 år, räddar en dag sin ettåriga lillebror Charlie från att ramla ut från fönstret. I allra sista stund får han tag på Charlie, och David överväldigas av tanken på vad som hade kunnat hända. Efter detta är han övertygad om att ödet är ute efter honom och han bestämmer sig för att […][...]

Kristian är sexton år, tyst, blyg och utan vänner. Han kom till som ett misstag och hans pappa har inte hört av sig på länge, hans mamma väntar barn med en ny man. Han ser Sanna dansa och blir förälskad. Sanna är också sexton år. Hon skriver dikter vid sin pappas grav. Hennes bästa vän […][...]

Peter Pohl har några riktigt, riktigt bra romaner bakom sig; debuten Janne, min vän, Vi kallar honom Anna och Jag saknar dig, jag saknar dig hör till de allra starkaste. Pohl har gett ut många böcker, men återkommande i de flesta är framför allt två saker: väldigt dystra, mörka, svåra historier samt en stor misstro […][...]

London på 2000-talet är oroligt. Tiden är ur led, vilket märks genom tidsstopp och tidstornador som får hus, fordon och människor att till synes försvinna ut i tomma intet. Det internationella storföretaget Kvanta erbjuder sig att assistera regeringen och anslå miljarder till tidsforskning för att hindra problemen, men bara om de själva får rättigheterna till […][...]

Sedan Minna var fem år, och hennes pappa lämnade familjen, har hon tagit hand om sin psykiskt sjuka mamma. Nu är hon sexton år och bestämd över att hon ska klara att gå gymnasiet och bli en ny människa i Skärholmen där ingen känner henne. Mamman har legat inlagd över sommaren och Minna har fått […][...]

När kapten Robert Scott nådde Sydpolen i januari 1912 stod där redan en norsk flagga och han och de fyra tappra som hade följt honom till slutet fick vända om. Då hade de några månader kvar att leva. Ransonerna tog slut för tidigt, de var frusna och hungriga och de hade otur med vädret. Eftersom […][...]

Innan jag började läsa Anna d’Arc hörde jag att den påminde om Twin Peaks. Det är det dumma med att läsa om en bok innan man har läst den själv, man vet inte vad man hade kommit på själv och inte. Men visst andas det Twin Peaks, minus agent Cooper och baklängestalande dvärgar (och ingen […][...]