Ett telefonsamtal tidigt om morgonen. Modern meddelar bokens jag att hans halvbror, hennes son är död. Han känner inget, har inte träffat brodern på närmare tio år. Han lovar komma, springer till tåget med en bok i handen, för att möta upp sin mor i den nordfranska stad där brodern slutat sina dagar. Trettioåtta år. […][...]

Det är senvinter, med urblekt himmel och gloppande snö, eller tidig vår med de första stråken av ljus i molngliporna – ibland sommar, med myggbettsklåda, skimrande ljus och månskensnätter. I Trakten målar Anna-Karin Palm fram 12 verkligheter som alla utspelar sig i just ”trakten”, samma eller olika spelar mindre roll. Det viktiga är att vad […][...]

Jag kommer att tänka på Marianne Hörnström när jag läser Åsa Nelvins Kvinnan som lekte med dockor: Hon är den tvåspråkiga. Det är hon som översätter hans språk till det egna och anpassar sitt till hans så att kommunikationen fungerar till Hembruk. Hon behärskar inte Världsspråket. Hon bryter kraftigt. Och vad Hemspråket beträffar är inskränkningarna […][...]

Sonen är på besök hos sin pappa som haft stora bilar som hobby i hela sitt liv. Pappan vill åka i den årliga paraden och sonens partner letar fram en osannolikt stor bil i garaget. Sonen är bekymrad över sin sjuke far och vill hellre stanna hemma och prata. Men pappan har enbart fokus på […][...]

Arbetarlitteratur hade kanske sin storhetstid under 1900-talets första hälft, men faktum är att det under senare år – omkring ett sekel senare – har kommit ett antal verk som skulle kunna klassas som just arbetarlitteratur, även om författarna av olika skäl kanske inte alltid gör det själva. Med den här boken har vi ett exempel […][...]