Amanda Romares fristående uppföljare till den nyligen serieadapterade Halva Malmö består av killar som dumpat mig har rört upp något av en mediastorm sedan den presenterades inför allmänhetens beskådan, mitt i en annars stillastående midvinterdvala. Svt kulturnyheter benämner den som årets mest diskuterade bok, vilket måste ses i förhållande till att året knappt har börjat, […][...]

I get up first to be alone, and also because my jaw hurts too much to stay in bed. Each morning it is as if my mouth has survived a war – it has protested, it has hidden, it has suffered. De första två meningarna I Pathemata – Or The Story of my Mouth sammanfattar […][...]

I den andra romanen i serien Kustbor av Anneli Fichtelius, med titeln Redarens hustru, är det tidigt 1900-tal och Tio är kammarjungfru åt änkefru Louise i det blå palatset på Domberget i Reval – dagens Tallinn. Förra romanen, Organistens dotter (2024), slutade med att den då 14-åriga flickan Tio ofredas av baronen Ludwig von Löwe […][...]

Det har åter blivit vinter i Katarina Wennstams sena 1800-tals-Stockholm. Serien Sekelskiftesmorden tog sin början på nyårsnatten 1895/96, så på något sätt känns det som om cirkeln är sluten när det lackar mot jul och snön vräker ner i slutet av 1897. I lucianatten smiter ett tonårigt bageribodsbiträde in i stallet till bageriets häst. Den […][...]

Om jag ska vara ärlig, var jag totalt osugen på att läsa om ett lesbiskt par och deras två små barn i Norge idag. Mina barn är stora och tankar om moderskap kändes långt borta, men när jag väl började läsa var jag fast direkt. Det spelar ingen roll att mina barn föddes för 25 […][...]

I Anneli Fichtelius historiska roman Organistens dotter får läsaren följa Tio Pelmas som i bokens början, år 1886, är i tioårsåldern. Familjen sitter på en hästkärra och är på väg bort från Gambyn till sitt nybyggda hem i Höbring, en liten bondgård som fadern fått uppföra på den bortgångna baronens mark. Vi befinner oss i […][...]

I dagarna, närmare bestämt den 16:e december, fyller Jane Austen 250 år. Jag hade ärligt talat trott att det skulle firas ordentligt hela året, för få så gamla författare är väl så uppskattade och ständigt aktuella som hon? Var vore vi ens utan hennes skarpsynta, romantiska, bitska och enormt roliga skildringar av samhällets och människornas […][...]

Gammal och skröplig är det väl ingen som vill bli. Ändå är det väl oundvikligt för de flesta. När årtionden far förbi, syn- och hörselproblem hopar sig eller värken strålar ur höftpartier kan man finna en sorts sanning i den gamla barndomsvisan: Dansa min docka medan du är unger när du blir gammal så blir […][...]

Det är senvinter, med urblekt himmel och gloppande snö, eller tidig vår med de första stråken av ljus i molngliporna – ibland sommar, med myggbettsklåda, skimrande ljus och månskensnätter. I Trakten målar Anna-Karin Palm fram 12 verkligheter som alla utspelar sig i just ”trakten”, samma eller olika spelar mindre roll. Det viktiga är att vad […][...]

Den som tror att noveller är mindre värda än tegelstensromaner i litterära sammanhang har inte träffat på den rätta sortens noveller. En riktigt bra novell kan på få sidor bygga upp stämningen och göra oss hemmastadda i berättelsen, introducera någon sorts konflikt och leda den till ett klimax som sedan avslutas på ett trovärdigt sätt. […][...]