Det värsta med att ha historia som huvudämne är att folk gärna tar för givet att man ska kunna förklara saker lite så där i förbifarten. Helst revolutioner. Och jag har svårt att komma på något som är så svårt att förklara som revolutioner. Ta varje enskild individs komplicerade och motsägelsefulla varande och multiplicera det […][...]

”Det här är berättelsen om tre män vid namn Adolf.” Så börjar Osamu Tezukas världskrigsepos i serieform. En av männen är förstås Adolf Hitler. De andra två är tyskättade pojkar som växer upp i Kobe på 1930-talet, en judisk och en halvjapansk med en pappa som är tysk diplomat och högt uppsatt i nazistpartiet. Trots […][...]

När jag gick i lågstadiet pågick ett frenetiskt ritande av fredsduvor och sjungande av fredssånger. Senare har jag fått förklarat för mig att denna vurm stod i mycket nära samband med den vapentekniska utveckling som då, i slutet av kalla kriget, gjorde Europa till möjligt slagfält i en eventuell kärnvapendrabbning. I samma veva gavs Keiji […][...]

I Sverige har manga, japanska tecknade serier, dykt upp i massor bara de senaste åren. I Japan har den långa anor. Det beror delvis på att det komplicerade skriftspråket krävde en annan tryckteknik där det inte var meningsfullt att skilja på bild och text på samma sätt som vi gjort. Men det är ändå tiden […][...]

Carl Barks är en legend för alla som överhuvudtaget gillar serier om ankor. Han skapade visserligen inte Kalle Anka, men det var han som mejslade ut honom till en riktig personlighet – som gav honom liv. Barks skapade Ankeborg, och de flesta av figurerna i stadens rika persongalleri. Vad hade väl Kalle varit utan sin […][...]

Efterordet menar att detta är en milstolpe i svensk seriehistoria, en bok som var före sin tid. Och ja, det är smått ofattbart att den kom 1974. När seriekonsten inte ansågs vara mer än en löjlig lättsamhet, helt frånskild "god konst", och i seriösaste fall fick fungera som ett verktyg för vänsterrörelsen att nå ut […][...]

Det är svårt att peka ut vad det är som gör Max Anderssons serier så mästerliga, men det kan ha att göra med att Arla-haren kommer och skjuter dig om du inte dricker mjölk varje dag. Eller så är det därför att alla stygga barn får slava i jultomtens leksaksgruvor, eller att teven får gå […][...]

När en roman är tillräckligt framgångsrik överförs den ibland till andra medier, gärna till film, och numera oftare och oftare till serier. Att så skulle ske med Mikael Niemis roman Populärmusik från Vittula förvånar inte, för den har goda förutsättningar. Den fick bra kritik på tidningarnas kultursidor och vann Augustpriset år 2000, samtidigt som den […][...]

Neil Gaiman är utan tvekan en av de mest spännande författarna vi har idag. Han täcker in allt från serier till barnböcker och romaner och han gör allt helt rätt. Men frågan är om han inte kommit lite snett den här gången? Dagens superhjältar i en serie som utspelar sig 1602. Det låter minst sagt […][...]

Tecknade serier är dålig konst, dålig litteratur och fåniga hjältar i osannolikt tighta kostymer. De är ett angrepp på den goda mänskliga kulturen och fördärvar ungdomars hjärnor. Ungefär så uppfattades ”Pulpkulturen” under det 1940-tal där Michael Chabons roman Kavalier & Clays fantastiska äventyr tar sin början. Bara månader innan Andra världskrigets utbrott lyckas den judiska […][...]