När jag slog ihop Richard Morgans 7-11° Celsius för några år sedan hade jag nog faktiskt inte en tanke på att öppna någon av hans romaner igen. Där mixar han noir-deckare och science fiction på ett sätt som visserligen uppdaterar genren, men utan att det för den skull blir nyskapande alls. Ändå utlovar Marknadskrafter så […][...]

Få romaner är så svåra att komma undan som George Orwells 1984. Referenserna sträcker sig långt utanför den vanliga litterära sfären. Bland mycket annat skyller högerdebattörer Lars Ohly för ”nyspråk”; vänsterdebattörer gör detsamma med Alliansens privatiseringsretorik; egyptiska oppositionella i exil beskriver Hosni Mubaraks styre som ”orwellskt”. Ändå är framtidssamhället i 1984 klart tidsbundet, med en […][...]

Jag läser på baksidan av boken om en kamp mellan människor och olika vampyrstammar och urgamla hemligheter och suckar lite. Med den pågående gigantiska vampyrboomen och den exploderande marknaden för mörka sagor och vuxenserier kommer det inte som någon överraskning att Guillermo Del Toro och Chuck Hogans skräcktrilogi som startades med Släktet blivit en bestseller. […][...]

Det var länge sen jag tänkte innan jag somnade att nej, jag måste nog läsa något annat, annars kommer jag vakna någon gång mitt i natten alldeles kallsvettig och intrasslad i lakanen. Men det är den känslan Stefan Castas Den gröna cirkeln framkallar. Denna framtidsdystopi börjar i en vanlig, medelstor stad. På kulturskolan Fågelboet går […][...]

Stuart Macbride utan B skriver deckare om DS Logan McRae i Aberdeen. Som Stuart B Macbride ger han här ut sin första SF-deckare. I en framtid som inte ligger så långt bort hålls den fattiga befolkningen nere med hjälp av droger i luften och virtual reality-kanaler med porr och våld. De bor i gigantiska lägenhetskomplex […][...]

I vår värld är Max Frei en medelmåttlig förlorare. Han har inga kvaliteter värda att nämna, han är en notorisk kedjerökare och till råga på allt kan han inte ens ta sig samman och sova på nätterna som vanligt folk. Men så möter han en dag i en dröm Sir Juffin Hully och slungas in […][...]

I Liftarens guide till galaxen – uppslagsverket, inte romanen – står mycket intressant om uppföljare. Bland annat kan vi där läsa om en robotmakare på planeten DNA Prime som blev berömd för en serie på fem robotar som ansågs vara bland de bästa i sin klass. De kunde göra konster, dra vitsar, berätta helt vansinniga […][...]

Johannes Heldéns nya diktsamling Science fiction handlar om naturen: om dess gemensamma medvetande, om dess kraft och ursprung, om behovet att vara del av något större. Den behöver inte längre vara en evolution. Den kan vara ett medvetande med metoder för att underlätta förvirring. Jag vill gärna läsa Science fiction som en bot mot ensamheten, […][...]

Metro 2033: Den sista tillflykten känns som en väldigt rysk bok, karg, korthuggen och väldigt intensiv (eller åtminstone enligt min uppfattning om hur en rysk bok är). Det är full fart redan från sidan ett och ända till slutet, nästan så mycket fart och action att det påminner om ett dataspel- vilket inte är något […][...]

Science fiction åldras sällan särskilt väl. Få berättelser känns så snabbt historiska som framtidsskildringar. Det är alltså med viss bävan jag faller för frestelsen att läsa om Peter Nilsons Rymdväktaren, en roman och ett författarskap som tog mig med storm när jag först stötte på dem i slutet av 90-talet. Slumpen, eller ödet, hör till […][...]