Minns du vad du läste som liten? Eller snarare, minns du vad det du läste betydde för dig? Kanske har du som jag ganska vaga minnesbilder av den första läsningen och lyssnandet på berättelser. Kanske hade böcker ett ganska begränsat inflytande på din barndom. Kanske stod boklusten ändå från början alldeles glasklar inom dig, och […][...]

Alba är en bok som det är svårt att inte skriva två recensioner om. Båda fokuserar på romanens dystopiska karaktär. I den ena ligger huvudvikten på människosläktets oförmåga att börja källsortera och komma över sin koloniala hunger och i den andra riktas istället uppmärksamneheten mot människosläktets oförmåga att sluta gestalta kvinnor som hjälplösa våp vars […][...]

Atlantis utgivning av Lars Gustafssons Förberedelser till flykt och Det sällsamma djuret från norr (under samlingsnamnet Fantastiska berättelser) är antingen pinsamt otidsenlig eller genialiskt rätt. Den ohejdbara fantasirikedomen, det existentiella djupet och det storslagna anspråket i Gustafssons noveller – försöket att säga någonting om människans villkor i historien och universum – är så långt man […][...]

Om du följer serietidningarnas säsong åtta av Buffy vet du hur Melaka Fray är aktuell just nu. Om du inte har den blekaste om vad jag precis skrev så fungerar det också. Joss Whedons Fray är nämligen en självständig serieberättelse som visserligen bygger vidare på slayer-mytologin och, som alltid när det gäller Whedon, belönar en […][...]

Problemet med att vara så sjukt bra på att välja skådespelare och få ut det bästa av dem som Joss Whedon är, är att om man sedan drar iväg och gör andra saker med samma karaktärer – ja, då blir skådespelarna lätt saknade. Serenity: Those left behind är för all del väldigt snyggt tecknat – […][...]

Omslaget till Spaceman Blues är hipp popkonst och baksidestexten utlovar en "literary retro-pulp science-fiction-mystery-superhero novel", lite lagom crazy sådär. Det är väldigt lätt att som jag förutsätta en skojig och trendkänsligt fräck debutroman baserat bara på detta. Sedan läser man. Jag kom ganska tidigt att tänka på Dean Motters grafiska novell Mr X, Bladerunner och […][...]

16 september dog Robert Jordan, skapare av fantasysviten Wheel of Time, innan han hunnit skriva ihop den tolfte och avslutande boken i denna nästintill evighetslånga saga. Nu har hans fru tillika redaktör Harriet Popham Rigney valt ut Brandon Sanderson att förfärdiga det hela istället. Tydligen visste Jordan hur allt skulle sluta, vilket han avslöjade för […][...]

Kanske är det typiskt att det är Storbritannien som är ursprungsland för en bok som denna; en nation präglad av breda sociala klyftor, klasskamp, nyliberalism i Thatchers kölvatten och på senare år en huvudrollsinnehavare i det globala konfliktspelet. Detta är ändå nationen som genom Orwell gav oss 1984 och genom Moore och Lloyd gav oss […][...]

För många år sedan var Warhammer 40.000 enbart små tennfigurer som man målade och spelade med för att åskådliggöra slagfält mellan tungt rustade mänskliga trupper och onda Aliens, fyrtiotusen år in i framtiden. Nu för tiden är Warhammer 40K (som det kallas) mycket mer än så. Spelet har blivit en tredimensionell science fictionvärld centrerad kring […][...]

Man är riktigt törstig. Man tar upp glaset med iskall öl, tar några andäktiga djupa klunkar och inser att det är ljummen mjölk man sveper. Chock. Besvikelse. Antiklimax. Precis så var det med denna bok. Det man antog var vanlig vuxen-SF visade sig vara riktad mot äldre barn/ungdom (the YA market som de kallar det). […][...]