Jag har aldrig varit ett stort fan av insekter. Faktum är att jag är rädd för nästan allt smått som kryper, krälar, flyger och surrar. Men kunskap gör något med en. Jag är betydligt mindre rädd efter att ha läst den här boken, och känner dessutom stor uppskattning för alla småkryp. Tyst jord är uppdelad […][...]

Trots att en hel ocean skiljer min verklighet från den amerikanska författaren Tillie Olsens (1912 – 2007) och lite mer än sex decennier passerat sedan novellerna i samlingen Jag står här och stryker (1956 – 1961) kom till känns frågorna som karaktärerna brottas med kusligt aktuella. Ämnen som moderskap, dubbelarbete, kvinnors villkor, skrala pensioner, rasism, […][...]

I den här boken vill journalisten och författaren Amat Levin lyfta fram personer som sällan uppmärksammas tillräckligt i historieskrivningen, nämligen – som titeln formulerar det – svarta (med vilkea Levin menar afrikaner och ättlingar till afrikaner i diasporan runt om i världen). Boken försöker inte ge något helhetsperspektiv på Afrikas, eller på svartas, historia, utan […][...]

Lempis far är dement men börjar minnas saker från förr. Han är på polisstationen i reservatet och har anmält sin försvunna hustru. En återkommande och för poliserna tjatig händelse. Det har nämligen gått flera decennier sedan hustrun försvann, och nu hör man av sig till dottern, som kanske kan vara ett stöd för den sjuke […][...]

Mikael Petersen är riksdagsman för Moderaterna. Han är gammal nog att ha vuxit upp utan datorer. Men nu är en tid då var och en kan vara sin egen publicist i sociala medier, ocensurerat. Konkurrensen är förstås stenhård om uppmärksamheten, men den som gör på rätt sätt kan gå från inga följare till tiotusentals på […][...]

Rädda Barnen har under lång tid arbetat med barn som har varit utsatta för våld och sexuella övergrepp. 2013 skapades därför materialet ”Stopp! Min Kropp!” som en vägledning för vuxna i hur en pratar med barn om kroppen, gränser och sexuella övergrepp. Vägledningen fick stor spridning och den har använts både inom förskola, skola och […][...]

När Joanna Rubin Dranger börjar arbetet med boken Ihågkom oss till liv vet hon inte om att det i hennes släkt har funnits en liten pojke som hette Faivel Szpindler. Han föddes 1936, son till Sonia och Max Szpindler. Faivel är kusin till författarens mamma, som föddes åtta år efter pojken. Mamman och pojken tillhör […][...]

Ynglingen Maksim tar avsked av sin gråtande farmor och reser med flodbåten till Kazan. Han ska börja på universitetet. Men det saknas pengar så Maksim behöver ett extraknäck. Han tar det ena påhugget efter det andra i staden vid Volga och lär känna hamnsjåare, bagare, trädgårdsanställda och allsköns trasproletariat. Maksim läser en mängd böcker – […][...]

Huvudpersonen har precis gått ut gymnasiet i Söderköping. Nu väntar juristprogrammet i Lund och framtiden ligger vid hans fötter. När han flyttar in i ett litet rum i en central sekelskifteslägenhet som bebos av ett par killar i hans ålder – också studerande – känns det först för bra för att vara sant. Men det […][...]

Vänligen bygg inga berg är en fyndig titel på denna diktsamling som utspelar sig i en ICA-butik. Vi får följa författaren och kassörskan Linas blick i mötet med kunder och kollegor. Lina har ett rakt språk som jag finner väldigt tilltalande. Med en direkthet förmedlar hon det hon vill säga utan svulstiga krumbukter. Det som […][...]