När jag recenserade Lina Arvidssons debutroman Ett hem att dö för så avslutade jag med: ”Arvidssons debut står utmärkt på egna ben, men är också ett löfte om ett fortsatt skrivande som kan bli verkligt bra när hon fortsätter att växa in i sitt författarskap.” Jag älskar att ha rätt. Med Blåmärken återvänder Arvidsson till […][...]

I fjortonåriga Texas ögon är typ allt perfekt med fotbollskillen André. Kanske i synnerhet nackhåret, men i synnerhet inte att han med all sannolikhet är så straight som man kan bli. Texas trånar på håll i klassrummet tills han en dag får idén att närma sig André via ett fejkat Instagramkonto. Han lånar den snygga […][...]

Det är sommar i Småland. En skalbagge, närmare bestämt en tordyvel, flyger in i ögat på en truckförare på perrongen i Alvesta. Han blir därför sen med sin last till expresståget från Malmö, som i sin tur hamnar efter tidtabell några minuter. Tre ungdomar i Ringaryd väntar på att få spela in ljudet av det […][...]

Victoria var så självklar. Då, på högstadiet. När de var ett kompisgäng som alla skulle söka till gymnasiets estetiska program. Hon behövde aldrig fundera på vem hon var, eller vad andra tyckte om henne. Hon bara var. Nu, när gymnasiet börjat, verkar allt så mycket mindre självklart. Hon går teater-estet, och hon vill ju så […][...]

Vad är det som gör att jag faller rakt in i Helena Österlunds självbiografiska undersökningar medan Wera von Essens dito känns pretentiösa och tillgjorda? Är det för att det känns som om den förra tar större risker; hon visar mer av sina sämre sidor, befinner sig bitvis långt ifrån den sexuella sfär som accepteras öppet […][...]

Den 25-årige Christos lämnar Grekland och anländer i Sverige för att studera på universitetet. Han anländer i Stockholm 1966 och här möter han en stad och ett folk som är så annorlunda mot hur han växt upp och levt hitintills. Han känner sig redan från början ensam och övergiven. Alla andra verkar ha någon, men […][...]

Det är ingen slump att paret Mina och Magnus Dennert väljer näthat, rasism och demokratiarbete som utgångspunkt för sin skönlitterära debut – just det här är hemmaplan för grundarna till organisationen #jagärhär. Det är en skrämmande och beklämmande bild av samtiden som målas upp, som tyvärr är alltför trovärdig. Huvudpersonen Roya Zand arbetar mot näthat […][...]

Efter min första läsning av romanen Fyra döttrar av Ann-Sofi Carlsson är jag konfunderad. Bokens innehåll, intrig är motbjudande. Jag brukar inte heller läsa deckare eller se serier med brutala kvinno- och barnamord. Jag hoppar också gärna över brottsnotiser i dagtidningar. Min reaktion ger mig ingen ro och jag läser boken på nytt. Vem är […][...]

När Fia kommer hem från affären med fulla matkassar droppar hennes man Kristoffer nyheten att han vill skiljas. Dagen efter fyller Fia 39 år och eftersom familjen redan är inbjuden, tårtorna köpta och Fia en person som fullföljer planer är ett kalas ingenting man ställer in. Att ena parten i förhållandet vill avsluta äktenskapet och […][...]

Romanen Dagar utan slut inleds med en beskrivning av hur liket av en soldat görs i ordning inför begravningen. I kavalleriets uniform, som putsats och rengjorts, är den döde finare än han någonsin varit i livet. Om minnet inte har fel är året 1851. Direkt efter inledningsscenen blickar berättaren, Thomas McNulty tillbaka på hur han […][...]