I sin bok Windsorknuten avslöjar S.J. Bennett att Elizabeth II av England på lediga stunder fuskar som privatdetektiv. Drottningen bär drag av Agatha Cristies älskvärda tantdetektiv miss Marple. Bakom de pastellfärgade jumperseten, tweedkjolarna, pärlhalsbanden, de rejäla handväskorna, rynkorna, tantigheten och corgihundarna som snor runt fötterna gömmer sig en knivskarp, analytisk hjärna. Likt miss Marple, som […][...]

På en ö utan namn vaknar befolkningen vissa morgnar av att ännu en sak har utplånats. Det tar sig uttryck i en obestämbar känsla i luften och inte förrän man inspekterat verkligheten och talat med grannarna får man fatt i vad som försvunnit denna gång: fåglar, rosor eller speldosor. Den stora floden som flyter genom […][...]

En tonårskille kliver in i en hiss på sjunde våningen. Sextio sekunder senare stannar hissen på markplan, och det är dags att kliva av. Egentligen är det vad som händer mellan första sidan och sista i Jason Reynolds roman Long way down. Samtidigt händer såklart en hel del. För varje våning kliver det på någon […][...]

Amerikanerna talar om ”Vietnamnkriget”, vietnameserna om ”det amerikanska kriget”. I det glappet återfinns kanske orsaken till kriget. Em är en berättelse om Vietnam. En berättelse om landet, historien och diasporan. En berättelse om de som växte upp under kriget, och om de som blev ett resultat av det. Det är en berättelse om mänsklighet, och […][...]

När Ava vaknar upp är hon ensam i en sjuksal. Det sista hon minns är att hon, hennes mamma och lillebror Tage insjuknade i den nya influensan. Hon vet inte var hon är eller hur lång tid som passerat, och den vitklädda sjuksystern Clara bidrar inte med mycket information. Ava befinner sig i Eden, en […][...]

Här ska inte hymlas – sanningen ska fram direkt: Tessa Hadley är ett geni och jag tror nästan att jag älskar hennes nya roman Fri kärlek mer än livet självt. Eller nja, det gör jag kanske inte, men jag är verkligen, verkligen förtjust i den värld hon omsorgsfullt bygger upp och låter mig ta del […][...]

Jag har för första gången stiftat bekantskap med den ryskspråkiga författaren Ljudmila Ulitskaja och detta sker med romanen Daniel Stein, tolk från år 2006 (på svenska år 2021). Redan av inledningskapitlet förstår jag att de kommande kapitlen blir oförutsägbara. Romanen börjar med att Eva befinner sig på en fest i New York. Hon presenterar sig […][...]

År 2020 gavs tio barn tilltalsnamnet Dagmar enligt tillgänglig statistik på nätet. År 1912 skulle jag tro att det var betydligt fler som gavs detta namn. Hur det än förhåller sig med den saken, bär huvudpersonen i romanen Galanterna tilltalsnamnet Dagmar. Hon har just flyttat från uppväxtens hemby och lämnat sin ständigt suckande mamma ”vad […][...]

Nils är en avdankad bluesartist som levt ett hårt rockstjärneliv och nu för första gången ska återvända till By, hans hemort. Där finns gruvschakten som förpestat dricksvattnet och fått ölbryggningen att blomstra i det lilla samhället, hans kärlek från ungdomen som var den första som såg honom naken, hans gamla hund som borde varit död […][...]

Jag har tidigare läst Agnes Lidbecks romaner Finna sig, Förlåten och Gå förlorad. Det totala antalet sidor för alla tre böckerna är färre än tegelstenen Nikes bok på 744 sidor. Och jag har hört klagomål på att den är för lång. De som har klagat kanske hellre hade velat ha den uppdelad på tre romaner? Tja, […][...]