Oavsett hur mycket man gillar att läsa hamnar de flesta läsare i svackor, när ingen bok riktigt biter. Bok efter bok hamnar på nattduksbordet. Då är det bra att ha författare som Clare Chambers. Att läsa Förläggarens hustru är som att kliva in i en litterär kram. Titeln Förläggarens hustru skvallrar så smått om bokens […][...]

Första kapitlet är vedervärdigt. Det tränger sig på och gör ont att läsa. Ozzie, 14 år, utsätts för övergrepp av den ende grannen som fortfarande pratar med honom och det är vidrigt att läsa. Det är tufft för Ozzie att växa upp i Vresta, där alla vet allt om alla, och det alla ”vet” om […][...]

Romanjaget i romanen Systrarna har nyss tagit avsked från hundmannen i Uppsala: Innan vi skildes åt såg jag min kropp lägga sig ner på perrongen; inget fall, inget drama. Bara lägga mig på sidan, dra upp knäna mot magen. Vad skulle du ha gjort? Med tåget att passa, möten, rutiner i ryggraden? Du hatade kapitalismen, […][...]

Att en bok om en hypokondrisk mellanchef på banken, skulle ”urarta” i en sådan skrattfest, hade jag verkligen inte räknat med! Det blev en mycket glad överraskning. Walter är 31 år och har mer av misstag än på grund av kompetens blivit befordrad till en chefspost på huvudkontoret, men tillbringar nästan mer tid på akuten […][...]

En kvinna blir tillfrågad att föda sin väninnas barn. Strax därpå dyker pojken upp: den nittonåriga pojkvännen till kvinnan, pojken som gick bort för så många år sedan. Hur kan han finnas igen? Magnificat handlar om dåtid och nutid: om livet som var högst upp i norra Sverige, om livet som är längs Paris ändlösa […][...]

Dana Sederowsky är bildkonstnär, och jobbar även med text som uttrycksform. Hon har jobbat mycket med att skapa och utforska fiktiva gestalter. I Separat möter vi en karaktär som har valt bort all interaktion med samhället och lever socialt isolerad. Boken skrevs innan pandemin, men ack vilken läglig tidpunkt för publicering. I denna postpandemiska tid […][...]

Den här ömma och brutalt roliga nya roman sätter fingret på vad det innebär att bli förälskad i bästa möjliga person – någon som kanske inte alls är precis som du. Det är mer än tio år sedan jag läste High Fidelity. Jag minns att jag gillade den, och det är med den som måttstock […][...]

Omslagsflikarna och baksidestexten på Min är hämnden, den senaste romanen av Marie NDiaye, innehåller textutdrag som nog ska väcka läsarens fasa. Vid lanseringen av thrillerromaner brukar marknadsföringen svänga sig med liknande lockbeten. Eftersom jag har läst Marie NDiaye tidigare tänkte jag att läsningen skulle ge mig något mer. Min gissning hamnade rätt. I romanen presenteras […][...]

Den stora teatern får en ny chef och en kvinnlig regissör får hedersuppdraget att göra Hamlet som den första föreställningen under hans programläggning – som teaterchef ärver man vad andra planerat så det är först efter ett tag man kan göra sitt eget avtryck. Det är både en dröm och en enorm utmaning att ta […][...]

Än en gång önskar jag att jag hade lärt mig att åtminstone läsa tre takter av baksidestexten INNAN jag skriker ”juhu, den tar jag!” eftersom jag läst något tidigare av författaren som jag verkligen gillat. I det här fallet hade jag, som större delen av västvärlden, läst Ett litet liv och som jag minns det […][...]