Han förstår det så fort han ser hennes bäddade säng. Ezras storasyster Bea bäddade aldrig någonsin sängen, oavsett hur mycket deras mamma och styvpappa grälade på henne. Vilket enastående långfinger till henne och Darren – en prydligt bäddad säng. Som om ingen någonsin hade sovit i den. Som om du aldrig hade varit här över […][...]

Jag vet egentligen inte varför jag är en sucker för långa serier. Det gäller både tv-ditos och böcker. Kanske handlar det om att känna igen sig och kunna slappna av. Det är som att återse gamla vänner och miljöer. Längtan efter uppföljaren kan ibland bli både lång och jobbig. Tur då att det finns flera […][...]

Mathilde jobbar som AT-läkare på akuten, har en ettårsplan (som inkluderar bland annat att avsluta AT-tjänsten med goda kontakter, börja volontärarbeta, hitta ämne att doktorera i och frysa sina ägg) samt en femårsplan (arbeta på kardiologen, doktorera, vara gravid). Hon har fullständig kontroll över sitt liv. Den enda smolken i bägaren är att pojkvännen Love […][...]

Den fransk-marockanska författaren Leïla Slimani skrev för några år sedan den mycket läsvärda nutidsromanen Vaggvisa. De psykologiska porträtten var synnerligen övertygande. Den som läst, minns medelklassparet vars yrkeslivsambitioner gjort dem fartblinda och den tredje personen, dagmamman/hushållerskan som kom att bli småbarnsfamiljens räddare. I romanen De andras land är handlingen inte placerad i nutid, utan i […][...]

Omslaget till den nyutkomna romanen Elizabeth Finch pryds av en handväska av det rejälare slaget, snarlik Muminmammans fast med längre handtag. En modell som jag själv favoriserar och som genast får mig att sympatisera med Julian Barnes outgrundliga titelkaraktär. Det är genom romanens jagberättare antihjälten Neils ögonpar som vi betraktar Elizabeth Finch (EF). Neil själv […][...]

Som så många deckare börjar Inte alla män med en dödsscen. En kvinna blir svårt misshandlad. Det är inte första gången, men det kan vara den sista. Den här gången har mannen som vill trasa sönder en kniv. Klipp till en annan sorts vardag, och kampen med att få på dagisbarn ytterkläder. Det är tisdagsmorgon […][...]

Bea och Niklas bor i en fin våning på Banérgatan på Östermalm i Stockholm. Efter ett mindre bråk försvinner Niklas hemifrån. Bea tänker att han kommer hem när han lugnat ner sig. Timmarna går men Niklas lyser med sin frånvaro. När han äntligen hör av sig säger han att han inte är så sugen på […][...]

Ett ungt par flyttar till sin allra första lägenhet, en etta med balkong och stavparkett i Vanløse, Köpenhamn. Det är ett jag och hennes pojkvän: Bob. Precis som titeln skvallrar om handlar den här boken om honom och vad han gör under de långa, tomma dagarna när jaget är i skolan. Helle Helle beskrivs som […][...]

Brittiska deckare har framför allt varit en tv-genre för mig – möjligen med undantag för Agatha Christie. En ganska spretig genre, visserligen, där det finns de som är riktigt bra (som Happy Valley eller Scott & Bailey) och de som mest är just trivsamt brittiska, med förtjusande små byar, vackra skogar eller karga kuster, och […][...]

Det finns queer ungdomslitteratur nuförtiden. Någon enstaka bok fanns säkert även när jag var liten, men plötsligt är den en självklar del av barn- och ungdomslitteraturen. Vad hade jag inte gett för att ha fått läsa Att se stjärnor eller Brorsan är kung när jag var liten och försökte bena ut min plats i existensen? […][...]