Pia Juul: Radioteatern. Vi sänder: Koblenz
Löften om ljud

”Pia Juul räknas till Danmarks främsta poeter och är ledamot i Danska akademien, dessutom både omtyckt och prisbelönt i hemlandet. Hon är även en av de danska författare som kommer att läsa i rum för poesi under årets bokmässa, vilket förstås gör henne extra intressant just nu. Tidigare har jag bara läst Juul i romanform…” Läs mer

Pia Juul: Mordet på Halland
Ett mord, ett liv, ett utsnitt

”Mordet på Halland? Låter väl mest som en dålig deckartitel, gör det inte?

Vi har Bess; författare, förvirrad och sörjande. Vi har också ett begånget mord – mordet på Halland, Bess man. Bess vaknar en morgon, kliver upp och tänker att…” Läs mer

Pia Juul: Lite som jag
Det vi tänker tyst, det vi inte pratar om

”I dagboksform följer vi en tonårstjejs tankar. Hon dokumenterar sin vardag, det är små och stora händelser om vartannat. Hon bor ensam med sin mamma. Eller ibland bor mammas nye kille där också, när han inte är ute på sjön och jobbar. Det är många saker hon funderar på, som hon inte riktigt vågar fråga om. Som när…” Läs mer

Lasse Thorning: Sådan og sådan
Det gör pissont att vara människa

”Jag läser ur Lasse Thornings diktsamling högt rakt ut i rummet. Uppehåller mig vid orden, smakar, låter de klinga av i varje diftong. För är det inte det som är behållningen med danskan som språk? Jag har hört Lasse Thorning och flera andra danska poeter läsa sina dikter på slam i Köpenhamn, jag har inte alltid hängt…” Läs mer

Kim Leine: Tunu
Med landskapet som plattform

”Tunu är upplagd som små berättelser, anekdoter, händelser, där karaktärerna snart vävs in i varandra. Med ett varierat språk tecknar Leine porträttet av en by. Stundtals kargt, stelbent, stundtals utsvävande snyggt, stundtals riktigt roligt. Ibland tar vi del av handlingen via mailkorrespondans mellan fastlandets sjukhus och öns utsatte sjuksköterska…” Läs mer

Jakob Ejersbo: Ok International
Inget utmärkande

”Ok International är den danska delen av Novellix nordiska fyra som släpps i samband med bokmässan i Göteborg. Novellen är usprungligen publicerad i Revolution. I ett myller av människor där alla är olika men ändå lika är det ingen som utmärker sig. Det är vad Ok International handlar om. Det är intet nytt under solen. Shakila …” Läs mer

Jakob Ejersbo: Nordkraft
Trainspotting light

”Ålborg. Danmarks fjärde stad. Spyende industriskorstenar ramar in och präglar både miljö och karaktärer – att bli vuxen är att inställa sig på fabriken. Så vad gör man om man är ung och det minsta rebellisk, om man vill gå sin egen väg och sätta en annan färg på livet än den toxiskt blygrå? Man knarkar…” Läs mer

Jussi Adler-Olsen: Journal 64
Det förflutna kommer alltid åter

”Det är fruktansvärt men sant. Fram till för 40 år sedan skickades så kallade missanpassade kvinnor till kvinnohemmet på ön Sprogø för att glömmas. Grymhet, tvång och förnedring tillhörde vardagen på den lilla isolerade ön utanför Danmarks kust. För de flesta blev livet på Sprogø helt och hållet fruktansvärt. Till…” Läs mer

Jussi Adler-Olsen: Flaskpost från P
När hämnden blir till livsluft

”Det har regnat priser över denna tredje bok i kriminalromanserien om Avdelning Q, bland annat är den belönad med Glasnyckeln 2010 (årets bästa skandinaviska kriminalroman). Så det är med viss förväntan som jag, trots att jag inte läst de två tidigare, hugger in på Flaskpost från P. Kriminalkommissare…” Läs mer

Jussi Adler-Olsen: Fasanjägarna
Stieg Larsson light

”Den lagom obekväme och trivsamt originelle kriminalaren Carl Mörck har efter sitt lyckade genombrottsfall med Kvinnan i rummet nu en permanent avdelning, Avdelning Q, som från Köpenhamnspolishusets källare ska lösa de fall som de ordinarie poliserna gett upp (cold cases). Genom uppmärksamheten från den oväntade succén…” Läs mer

Jussi Adler-Olsen: Kvinnan i rummet
Ondska i Skandinavien

”När jag läser ännu en skandinavisk deckarförfattare som skördat stora framgångar på der Spiegels bästsäljarlista kommer jag inte från tanken på vilken bild de måste ha av oss där nere. För den röda stugan och den orörda naturen bör väl rimligtvis också dela plats med den psykopatiske mördaren om man skulle utföra det klassiska…” Läs mer

Hanne-Vibeke Holst: Förlåtelsen
Inte hennes bästa

”Den här romanen ikläder sig många roller och tar upp många ämnen. Å ena sidan är den lite av en nutida thriller med terrorhot som spänningsingrediens. Å andra sidan spänner den över flera generationer, från 1940-talet och framåt och skulle på det sättet kunna kallas ett familjeepos. Klart är att oavsett vilken tidsanda det är…” Läs mer

Hanne-Vibeke Holst: Kvinnan med de vackra händerna
Bli arg. Och kanske lite inspirerad

”När jag blev arg, Da jeg blev vred, heter Hanne-Vibeke Holsts bok i original. Vilken klantskalle som ändrade det till den svenska utgåvans idiotiska Kvinnan med de vackra händerna vet jag inte. Originalets styrka och indignation passar betydligt bättre. Hanne-Vibeke Holst är förmodligen mest känd som skönlitterär författare, bland…” Läs mer

Inger Christensen: Azorno
Att ta med till en öde ö

”Anteckningar om Azorno:

I ett flöde av höstens romaner. Hur att läsa? poesi

Romanen upprepar sig för att den bör göra det. Ska inte förstås. Finns något i upprepningarna, det musikaliska.

Hitta ett sätt att läsa, lyssna på, se…” Läs mer

Inger Christensen: Det
Tack för det Modernista!

”Första gången jag läser Det får jag ångest. Jag slår upp boken och möts av ett massivt textblock där meningarna slingrar sig som ormar i stackatotakt:

Det. Det var det. Så har det börjat. Det är…” Läs mer

Lene Kaaberbøl: Silverhästen
Feministisk fantasy med driv

”Som fantasyläsare är man inte direkt bortskämd med mästerverk. Det mesta som skrivs är upprepning, tröttsamma femhundrasidiga bibbor som ingår i serier på minst tre och högst oändligt många delar. Miljön är medeltidsliknande med kringvandrande riddare och allmänt konservativa könsroller…” Läs mer

H C Andersen: Tummelisa
Vacker Tummelisa

”Att Charlotte Gastaut kan illustrera övertygade hon oss om redan i sin förra bok Fannys fantastiska resa. Då författade hon även berättelsen om Fanny, även om det är bilderna som driver historien framåt. Den här gången har Charlotte Gastaut tagit till sig H C Andersens klassiska saga om Tummelisa – flickan som…” Läs mer

Kim Fupz Aakeson: Söndag
Blir man mindre älskad när man får ett syskon?

”Söndag, med text av Kim Fupz Aakeson, handlar om Torsten som ska få ett litet syskon. Han tycker nog att det ska bli ganska roligt tills Willy, hans sämsta kompis talar om för honom att folk ”skaffar nya bebisar när den första bebisen har blivit för stor och ful och jobbig.” Ännu värre är att Willy säger till Torsten…” Läs mer

Suzanne Brøgger: Sølve : en plats i Danmark
Mer trist än provocerande

”Som många andra läste jag Fräls oss ifrån kärleken som tonåring och var helt fascinerad över att man kunde välja bort kärleken, till och med argumentera mot den. Efter en uppväxt av prinsessor, Disney, Dirty Dancing och Pretty Woman fick man plötsligt lite alternativ. Själva idén, att det är kärleken i sig…” Läs mer

Sara Blædel: Pulver
Bananer är bäst

”Hon tappade suddet på golvet. Hon böjde sig ner och tog upp det. Hon tänkte: vilket fult sudd det här var. Kanske ska jag inte skriva för hand. Datorer är ju enklare. Hon reste sig och gick bort till skrivbordet. Det var vitt. Hon satte sig ner. Sedan reste hon sig igen och gick bort till telefonen…” Läs mer

Jeppe Brixvold: Brott och framgång
Jag ser inte skogen för alla träd

”Schizofreni är en psykossjukdom. Vanliga symptom är paranoia och rubbningar i associationsmönster och affektioner. Alltså ligger diagnosen långt ifrån den populärkulturella föreställningen om multipla personligheter. Etymologiskt betyder emellertid schizofren just detta: kluvet sinne, vilket skulle avse…” Läs mer

Pia Tafdrup: Tarkovskijs hästar
Ojämn skildring av demenssjuk fader

”Andreij Tarkovskij var en rysk filmregissör känd för sitt poetiskt säregna filmspråk. Hans filmer innehåller långa klipp med mycket naturbilder. Han kunde visa en porlande bäck, ett droppande tak eller en soluppgång i flera minuter utan att det hade någon speciell betydelse för handlingen. Hans filmer, med sitt övertydliga symbolspråk…” Läs mer

Lars Husum: Min vänskap med Jesus Kristus
Min gud, min gud, varför lämnar du mig inte i fred?

”Fördelen med att försöka slå in skallen på Jesus Kristus är att han är odödlig. Och att han förlåter en. Även om det är villkorat. Men börja från början; Nikolaj är en väldigt Dålig Människa. Hans riksälskade popstjärna till mor och hans trista far dog vid unga år, så han är uppfostrad av sin storasyster med alldeles för mycket pengar …” Läs mer

Jette A. Kaarsbøl: Din nästas hus
Ekologiska cashewnötter härsknar också

”En bro bort från Malmö bor världens lyckligaste folk. Har det sagts. Och lycklig, det är precis vad Laus Lindborg ser ut att vara. Han – en framgångsrik arkitekt, omges av vackra intelligenta kvinnor och bor i en snofsigt inredd lägenhet i centrala Köpenhamn. Dejligt värre. Men herr Lindborgs välpolerade fasad döljer…” Läs mer

Similar Posts:

• Danskt på bokmässan
• Det gör pissont att vara människa
• Hygge och huggtänder i en dansk villastad
• Bli arg. Och kanske lite inspirerad
• Löften om ljud

for at give tingene
navne
må jeg først
iagttage
iagttage
iagttage
jagte
jagte
jagte
en sø af bladguld
et højt hurra for
næste svømmetag

Jag läser ur Lasse Thornings diktsamling högt rakt ut i rummet. Uppehåller mig vid orden, smakar, låter dem klinga av i varje diftong. För är det inte det som är behållningen med danskan som språk? Jag har hört Lasse Thorning och flera andra danska poeter läsa sina dikter på slam i Köpenhamn, jag har inte alltid hängt med i varje betydelse, men kan alltid tillgodogöra mig dessa läsningar som behagliga upplevelser. Ljudmattan som tillåter ett ord att bli så långt och svajande. Kanske är det att danska poeter har en tradition av att läsa mer dramatiskt, men för mig blir hela språket därigenom en större känsloyttring. Något att ta ut svängarna i, en tango som tilltalar magdjupet. Man brukar säga att svenskan låter som en klingande melodi för de som inte förstår den. I så fall är danskan dess syster med mera tyngd.

Thornings diktsamling, som är hans debut, har vissa spår av poetry slam, absolut. Det finns en rytm, en vilja att underhålla, en faktor av igenkänning och den där sortens milda samhällskritik i förbigående, som slamscenen så ofta sysslar med. Men här finns också en berättarvärld som berör både längtan tillbaka till ursprunget, rädslan att ta klivet ut i livet, vara människa, och till viss del även funderingar kring könet. Vad är det att vara man? Vad är barndomens drömmar värda ur den vuxne nyblivne faderns perspektiv?

når jeg siger kroppen
er det egentlig det jeg mener
kødet er tungt
jeg tænker på en lethed
den tomhed der gør at vi kan
bevæge os fra sted til sted
uden at gå midtover

(…)
jeg vender tilbage
til startskuddet
alle verdenshjørners kapløb
og får en idé
jeg skal skride
lade revolveren
blive en rigtig krudtkarl

det er egentlig det jeg vil
men jeg tænker på tomheden (…)

Kroppen är den förankring ur vilken vi förstår omvärlden. Thorning skriver att han vill vara apunge igen, drömmen om att vara den förste att hitta ett yxskaft att glatt springa och visa upp för de andra. Att få vara barndomens cowboy som upprätthåller i lagens namn. Denna längtan tillbaka till en enkelhet, som förmodligen aldrig har funnits; men jag känner igen mig i den. Det är mänskligt att leta efter sitt sammanhang, att söka mening. Blev livet som du tänkt dig? ”Det er egentlig det jeg vil” upprepar Thorning, som ett mantra, som ett sätt att omskapa sig, att ge sin egen väg betydelse. Att provsmaka olika drömmar och testa om det går att sätta in sig själv i dem.

Jag gillar den här barnsliga rösten, som med lätta fraser söker reda ordning. Som när Thorning tagit över sin pappas verktygslåda; ”men en papegøjetang hjælper ikke stort / når man prøver at reparere sine gener”. Eller när han mitt i en dikt brister ut utan förbehåll: ”det gør pisseondt at være menneske”.

Självklart går en del av undertexten mig totalt förbi. Danska är inte mitt förstaspråk eller ens mitt andraspråk, och det är lätt att tro att man begriper mer än man faktiskt gör. Att snabbtolka ord som ju nästan är svenska, att självgott skynda över nyanser. Att det är dikter det handlar om ökar kanske chansen för feltolkning ännu något steg… På gott och ont, ska tilläggas. Danskan som språkbarriär skapar ett mysterium, för mig en förhöjelse, som gör att jag gärna återvänder.

Avslutningsvis en liten fras om hur vi aldrig riktigt förstår varandra, eller når fram till varandra. En av alla dessa fraser att vika för och spara i Lasse Thornings fina debut.

jeg er bange for mennesker
når vi mødes udveksler vi nerve
og strækker hals
spejder efter et hul i hilsnernes fjollede muskel

det er svært at fortælle noget vigtigt
jeg har kun plads til
at pible beskeder

Similar Posts:

• Dansk litteratur – special inför bokmässan i Göteborg 2012
• Att leva med poesi – en intervju med Nora Gomringer
• Hygge och huggtänder i en dansk villastad
• Ung dansk poesi med starkt vibrerande nerver
• Det upproriska hjärtat

För några månader sedan kom en riktigt läsvärd kortroman på det temat, Simon Fruelunds koncentrerade kortbeskrivningar av invånarna i husen längs Dantes Allé i en tänkt köpenhamnsk villaförstad med många motsvarigheter i verkligheten, och som motvikt inblickarna i hyreslägenheterna hos de sämre ställda, på andra sidan mossen.

Idén att sammanfatta ett kollektivt liv och leverne är förstås inte ny. En vacker variation på temat var amerikanen Edgar Lee Masters diktsamling Spoon River Anthology, inspirerad av antikens gravstenar. På några få rader summerade han vad de som begravts på en småstadskyrkogård hunnit uppleva i livet, deras ambitioner lika väl som deras kärlek och hat till varandra. Och i fransmannen Jules Romains Någon är död skriven före första världskriget börjar det med begravningen av lokföraren Jacques Godard. Så nystas hans förflutna upp, och hur hans liv hängt samman med grannarnas i hyreshuset han bebott, i en demonstration av en kollektiv "unanimism". Likadant skrev den geniale Georges Perec en fascinerande roman om hyresgästerna i ett och samma hus, lägenhet för lägenhet, i sin briljanta Livet – en bruksanvisning.

Vad Perec behöver femhundra sidor för att bli färdig med klarar Fruelund av på drygt hundra som dessutom är glest satta. Men det är en lika lockande historia om grannar på båda sidor villavägen: stewardessen som har en gift älskare som ibland parkerar sin Jaguar utanför häcken; gymnasisten som spanar in henne när hon solar topless på gräset; det lesbiska paret; de nyrika; mannen som spårlöst förlupit hustru och barn och kanske gått in i Främlingslegionen; han som samlar och säljer tomflaskor och därför kan åka på semester till Kenya; den smygsupande läkaren som ser till att flaskorna blir tömda; de framgångsrika indierna som startat en taxirörelse – säkert är det ett representativt urval.

Prästen och hans hustru har kulturella ambitioner och bor i ena änden av allén. En kvinna med alltför gott luktsinne bebor den andra – hon plågas av dunsterna från kärret. Över mossen svävar Fruelund i snabb glidflykt genom årtusendena, från stenåldern till dagens bulldozers – det blir kanske lite väl sammanpressat. I de redan slitna höghusen på andra sidan bor de arbetslösa, de ensamma invandrade mödrarna, muslimerna, afrikanerna, de kriminella, langarna, de anonyma alkoholisterna, som en spegling av dagens danska segregation.

Någon gång är satiren handfast, som häcklandet av paret som röstar på det superdanska Dansk Folkeparti men gladeligen omger sig med all världens varor. Och genom hela boken vandrar en mystisk man i vit kavaj som de äldre damerna drömmer om, som vore han en ängel eller kanske döden själv. Det är bländande skickligt gjort, om än det snabbt mörknar över vägen. Man blir klar med boken på en dryg halvtimme – och läser den sedan genast en andra gång.

Similar Posts:

• Dansk litteratur – special inför bokmässan i Göteborg 2012
• Det gör pissont att vara människa
• Självständigheten sticker ut
• De älskandes typsnitt
• Tänk stort

Här ställer sig alltså Larsen och glor rätt ut i ett kärr eller in i ett syrensnår, höjer kameran, tar en bild och går vidare. Han passerar trädgårdar, gamla skrotbilar, växthus och högspänningsledningar, men mest snårskog. Sådan där tråkig halvt oegenomtränglig snårskog, som hela tiden är ute efter att lägga krokben eller riva en i ögonen. Fult är det, Wasteland, baksida till industrier, bostadområden, lantgårdar.

Och ändå så blir hans bilder så märkvärdigt vackra.

Och jag frågar mig vad varseblivningspsykologerna vet som inte jag vet. Varför blir en trist skräpig plats så intressant på bild. Visserligen, den fujigröna färgglädjen gör sitt till, så grönt som på film blir gräset aldrig i verkligheten. Men det är också något annat. Något ödesmättat. Vi står skyddade i snårskogen och smygtittar ut i det välordnade landskapet. Långt där borta skymtar de välordnade villatomterna. Och kanske jag har läst för många deckare, men på många av de här platserna vore det perfekt att dumpa en kropp. Men här finns inga människor, varken levande eller döda. Bara spår efter människor.

Jag är säker på att Larsen har läst Carl Johan de Geers upprop till alla dokumenterande fotografer:

Grubblandet över kamerakonstruktionerna och keminÂ…intresset för ljuset… skärpan… allt det där är förgäves om man inte lyckas koncentrera sig på det väsentliga: vad bilderna föreställer. Vad är det som är typiskt för ens eget liv och för den tid man lever i? Det gäller att rikta kameran mot dom sakerna, sätta det viktigaste i mitten, stå bredbent med fötterna stadigt på marken … och trycka av.

Just så har han fotograferat kossan, högspänningsledningen eller fläderbusken; mitt i bilden. Och mitt i Danmark eller, om man så vill, mitt i den västerländska civilisationen.

Det är en märklig bok, man vill aldrig sluta bläddra i den, men man lär sig inget utom möjligen att järnvägens närområde alltid är kulturlandskapets bakgård och avstjälpningsplats.

Similar Posts:

• Tecknare, fotograferade och tecknade
• Revolutionens Kina
• Stor fotografi i liten förpackning
• Familjealbum från Öst
• Panorama över belgisk gruvstad