Det är 1915 och tolvårige Viktor har flyttat från Paris till Helsingfors med sin mor Margareta, som är operasångerska utan sånguppdrag. Nu bor de i hennes föräldrahem och stämningen är mer än tryckt. Mormodern behandlar både sin dotter och sin sonson illa och dessvärre är inte heller skolan någon direkt tillflykt; där finns plågoanden Algot […][...]

När jag var fem-sex år gammal var jag på Nationalmuseum med mitt dagis (ja, detta var på daghemmens tid och inte förskolornas) och som minne därifrån fick vi välja varsitt vykort. Jag föll för ett porträtt av Jenny Lind, som jag minns det helt utifrån bilden i sig och inte alls för att motivet var […][...]

Operakonsten är en konstart som kräver många medarbetare, vilket entusiastiska guider ofta berättar vid operahusens visningar. Inför en föreställning involveras hantverkare, påklädare, scenarbetare och sminkansvariga som alla ska möta regissörens önskemål. Även själva musiken kräver många personer. De tar sig an operaverket och försöker tolka vad som står i notbladen. Dirigenten, de skolade sångarna och […][...]

Tänk dig att du har lovat din mamma att du ska åka på ett vildmarksläger i utbyte mot att du får gå på den skola du vill gå på. Tänk dig att du haft lite problem innan du åkte. Det har varit tufft. Men du ska göra det, för du vill verkligen gå på den […][...]

Malena Ernman. En kvinna många älskar att hata. Som väcker så starka känslor att det finns en Facebookgrupp för dem som inte gillar henne. Först var hon en konstig operasångerska, sedan vann hon melodifestivalen och blev folklig, därpå började hon tala om flyktingkrisen och sedan klimatet. Boken Scener ur hjärtat är svår att placera in […][...]

Det är egentligen konstigt att det inte finns fler böcker om Birgit Nilsson men med tanke på hur bra hennes egen självbiografi La Nilsson är, vill det mycket till för att någon ska våga. En som vågar, men som i detta riktar sig till Birgit – och Bertil, maken som ständigt fanns där – i […][...]

Sture Dahlström! kunde jag brustit ut i. Är det du? Nej, men väl Saša Stanišić som under kriget i Jugoslavien flydde till Tyskland. Jag vet egentligen inte om Stanišić och Dahlström är särskilt lika i sin skrivstil, men en sak har de gemensamt: skrivar- och berättarglädjen. Varken Mina damer och herrar, vi behöver en frivillig! […][...]

Loa Falkman. Onekligen operasångare men för många ändå mest känd för andra saker – schlagern ”Symfonin”, olika filmroller – eller som den andre Stig i reklamfilmerna för Ica. Att vara Loa Falkman är en pratig memoarbok som visserligen utgår från en kronologisk livsteckning men också gör krumsprång fram och tillbaka. Läsandet av ”Nyårsklockan” på Skansen […][...]

I en månads tid har jag släpat med mig Göran Gademans Operahistoria, en tegelsten på 750 sidor som väger nätta 1,7 kilo. Den är den första svenska boken i sitt slag på femtio år (den förra var Folke H Törnbloms Operans historia som gavs ut 1965) och under den tiden har det såväl tillkommit ett […][...]