Jag gillar Neil Strauss och har läst flera av hans böcker. Han har en fantastisk förmåga att få allehanda världstjärnor att öppna upp och berätta om sina innersta demoner och tankar. Ofta på ett mycket underhållande sätt och ibland även smått motbjudande. Jag ryser fortfarande av en del av det som berättas i Marylin Mansons […][...]

”En Mediababe är en person som älskar medierna och får medierna att älska dem. En person som använder medierna som marknadsföring.” säger Jacqueline Kothbauer till DagensMedia. Mediababe kunde inte ha kommit mer lägligt för mig personligen. Den lanseras precis då jag själv ska ge mig in i mediavärlden på riktigt med min första bok Game […][...]

I nyutkomna Hets! En bok om skolan reagerar idéhistorikern Sven-Eric Liedman på den disciplin- och resultatfixerade skolsyn som kommer till uttryck såväl i SVT:s nylanserade dokusåpa 9A som i hela den nuvarande skoldebatten. Han pläderar istället för en öppnare skola med hela individens och samhällets intressen, snarare än arbetsmarknadens och den kortsiktiga ekonomiska lönsamheten, i […][...]

Visst är gratis gott? Men hur ofta är någonting verkligen gratis, och hur ofta är det bara så att det egentligen är någon annan som får betala? I den här boken skriver den amerikanska författaren och journalisten Chris Anderson om olika företagsmodeller som faktiskt bygger på att tillhandahålla olika varor och tjänster gratis. Observera ordet […][...]

Bang, bang, bang. Få har väl förtjänat sitt alter ego så som journalisten Barbro ”Bang” Alving. Outtröttligt hamrar hon på sin skrivmaskin, ringer, flänger, flyger, bevakar, expresstelegraferar och krigskorresponderar. Och går på puben. Och är pionjärmamma som ogift mor. Bang, bang, vad det hamras och är effektivt i allt vad Barbro Alving gör. I Bang […][...]

När J K Rowling slog igenom med böckerna om Harry Potter för en hoper år sedan väckte litteraturprofessorn Harold Bloom ont blod genom att drastiskt uttala att skulle ungarna läsa sådan skit var det bättre om de inte läste alls. Det är förstås en mycket korkad åsikt i förhållande till de flesta moderna teorier kring […][...]

20 sidor in i Det postdigitala manifestet drabbas jag plötsligt av en märklig känsla. Där beskriver Rasmus Fleischer hur han för tio år sedan kommer hem med en cd-skiva och den ritual som följer. Hur han krånglar av plasten, tar upp konvolutet och lyssnar igenom hela skivan oavsett kvaliteten. Känslan av att ha tjugo nya […][...]

Vad händer med utveckling och kultur i ett samhälle där allt som går att digitalisera förväntas vara – och snabbt i praktiken blir – gratis? Hur hamnade vi där? Varifrån ska vi få resurser att utveckla ny teknik och ny kultur om de inte genererar intäkter? Är det sega och giriga mediaföretag som får skylla […][...]

Gilla eller inte gilla Björn Ranelid. Oavsett vad man tycker om författaren med den omisskännliga skånskan, är det antingen eller. Och oavsett vad, tar Björn Ranelid ingen skit. Det är åtminstone intrycket man får när man läser Fenomenet Björn Ranelid. Litteraturvetarna Torbjörn Forslid och Anders Ohlsson söker förstå och förklara just Ranelid. Men inte privatpersonen […][...]

De senaste tio åren har ett märkligt fenomen brett ut sig i svensk politik. Det handlar om partiledare, erkänt duktiga och sakliga, som av någon anledning bestämt sig för att gå i debatt med främlingsfientliga partier som Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna. Man ska ”ta debatten” säger man och så åker man till någon studio för att […][...]