Jorå, det är faktiskt sant, riktigt trevligt var det också och inte så farligt heller. De var alla trevliga bekantskaper i den litterära form som jag kom i kontakt med dem. Jag har helt enklet läst Kejsarbiografier när jag gått och lagt mig och försökt att klämma en Ceasar per kväll och jag lyckades nästan. […][...]

Et tu, Brute? (Även du, min Brutus?) sägs Julius Caesar ha yttrat efter ha upptäckte sin vän och protegé, Marcus Brutus bland sina annalkande mördare. Att förråda någon eller något är inget man gör ostraffat och Brutus har genom sitt befläckade namn alltsedan dess blivit en symbol för förräderiet. I Dantes Divina Commedia hamnar han […][...]