Det här är en recension som handlar om en annan bok än den jag skriver om. Den handlar om I am legend av Richard Matheson, en oumbärlig bok för den som har det ringaste intresse av vampyrer. En klassiker som, upptäcker jag nu, hade viss betydelse när jag skrev Låt den rätte komma in. Tyvärr […][...]

Man ska inte titta vampyrer i ögonen. De lever på att övertala människor, och att övertala med ord är bara en liten del av det. Det är en kamp mellan viljor, och här, som i mycket annat, är vampyrer mycket starkare och helt annorlunda skapade än människor. Men det kan trots allt finnas de som […][...]

Vampyrer är föränderliga varelser. Arten har en förmåga att anpassa sig till de flesta tider och omgivningar, individerna klarar evigt liv, nya medier, identitetskriser, aids. Som myt är vampyrens historia närmast oändligt lång. Blodsmystik, kannibalistiska riter och förhoppningar om odödlighet finns i olika former i de flesta kulturer. Den moderna vampyrens historia är något mer […][...]

Med John Ajvide Lindqvists succédebut, Låt den rätte komma in, fick vi något så oväntat som en lyckad svensk vampyrroman. Nu ska boken bli film, med manus av författaren och i regi av Tomas Alfredsson. Inspelningen beräknas sätta igång nästa vinter. I sommar kommer dessutom en ny roman av Lindqvist, Hanteringen av odöda.[...]

Jag gillade verkligen John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in. En rätt djup historia om en ung pojkes uppväxt och problem och mitt i allt detta råkar han dessutom bli kär i en vampyr. Väldigt intressant och spännande. Lika dolda för samhället som vampyrer är i Johns bok är de synliga i Laurell K. […][...]

Fyra dagar av trivsam trängsel i seminariesalar och montrar. Ständigt författare med mikrofoner som uttalar sig om allt mellan himmel och jord, mest böcker. Och det är inte bara för min fysiska ros skull jag ibland önskar att de ska vara lite tystare. Rum för poesi är en oas i mässdjungeln som bjuder på aktuella […][...]

En nyskriven vampyrroman på svenska. Det låter nästan för bra för att vara sant. John Ajvide Lindqvist har i sin debutroman tacklat det så skenbart enkla ämnet vampyrer. Hur svårt kan det vara? Lite snygga brudar med huggtänder, någon äldre distingerad gentleman med det samma och sedan några intet ont anande ungdomar i en stuga […][...]