1912 reser författaren E.M. Forster på ett fartyg med anhalt Indien. Han är 33 år, okysst och utbrister ”Åh, kära nån” när den stilige officeren Kenneth Searight visar honom sin poesi, där ”varje gosseblomma / planterad i rastlös jord / genom sakens natur är redo att beröva / (eller bli berövad) någon”. Hemma i England […][...]

Få personer har kanske förkroppsligat elegant brittisk kvickhet, ”wit”, lika självklart som Oscar Wilde. Ändå var Wilde faktiskt inte brittisk, utan irländare. Detta faktum utgör någon sorts utgångspunkt eller grund för Terry Eagletons biografiska – eller vore kanske ”kvasibiografiska” en bättre beteckning? – pjäs Oscar den helige. Liksom Wildes sexuella läggning gör hans nationalitet honom […][...]

Hur hanterar man att man tillhör de få som överlevde? Att just man själv fick den där chansen som så många andra inte fick? Kanske är det en fråga mest förknippad med förintelseoffer, men den äger också tyngd för dem som överlevde 1980-talets aidsepidemi. Jagberättaren och hans hyresvärd i Andrew Hollerans lågmälda lilla roman Sorg […][...]

No tears for queers tillhör den starkaste läsningen i mitt liv. Johan Hiltons tredelade reportage är ett skildrande av homofobiska hatbrott men samtidigt ett effektivt isärplockande av den våldsamma och på samma gång livrädda normativa manligheten. Sällan har ett dokumentärt verk känts så sylvasst och befriande skärskådande. Så när Hilton nu, tio år senare, kommer […][...]

RÖSTEN Berätta lite om varför du är här. JAG Jag har allvarliga problem med faunan. RÖSTEN Hur är det med sömnen? JAG Du vet. Vitsippor. RÖSTEN Vitsippor? JAG Ja, och syréner, framförallt syréener, eller nej, framförallt rosor. Och vallmo, orkidéer, liljor och fläderblom. Ja, jaget i Ut har hamnat fel bland blommorna. Bland klänningarna. I […][...]

De får syn på varandra redan på skärgårdsbåten ut. Anna och Lollo. Anna med den lite luggslitna pappan och det ännu mer luggslitna lilla sommarstället på ön, med utedass, skrotravin och läckande tak. Lollo med det blanka, välordnade håret och den flotta familjen, för första gången på väg ut till sin nyinköpta sommarvilla och sina […][...]

Édouard Louis har lämnat sitt gamla liv bakom sig. Idag studerar han filosofi och sociologi på ett av Frankrikes finaste universitet, och har i hemlandet väckt stor uppmärksamhet med denna självbiografiska debutroman. Men i det tidigare livet var han Eddy Bellegueule. Eddy växer upp i en mindre ort i norra Frankrike. Det är en nästintill klichéartad […][...]

Aristotle och Dante. Klart Ari blir full i skratt när killen som precis erbjudit sig att lära honom simma presenterar sig som Dante. Vilket par. Inte desto mindre blir de just det, oskiljaktiga bästa vänner, sedan den där dagen vid poolen när de är femton år. Bästa vänner – och kanske något mer? Båda kommer […][...]

1950-talets Mexico City. En stad där droger, våld och mord verkar vara skåpmat. Huvudpersonen Lees liv utspelas på barer och umgänget består av andra amerikaner, som även de lever i en sorts exil. Staden är både en fristad och ett fängelse. Lee är där eftersom han inte kan vara på andra ställen. Tillsammans med Allerton, […][...]

Jag har alltid haft svårt för begreppet generationsroman. Idén om att en hel era ska rymmas i ett enskilt verk, ofta befolkat av ett antal personer som för tillfället är unga och längtande, känns för det mesta befängd. Den litterära verkligheten fylls lätt av ytliga tidsmarkörer – industriområdesklubbar, hippa gallerier – eller andra företeelser begränsade […][...]