Jag var inte helsåld på Linda Ståhls debut, och hade nog inte tänkt läsa fler av hennes deckare. Det är såklart intressant med en ickebinär kriminalpolis i huvudrollen, men i övrigt föll jag varken för intrigen eller miljön. Rika Höllviken kändes som en femtielfte välbärgad deckarmiljö, och parallellhistorien, som fick sin förklaring först allra sist, […][...]

Jag tror inte det finns en enda människa vars hjärna jag är mer avundsjuk på just nu än JK Rowlings. Mellan släppen av nya Strike-romaner läser jag om de tidigare, och de verkar hålla för hur många omläsningar som helst. Det finns så många nyanser att upptäcka och återupptäcka i konstruktionen av intrigerna, i karaktärsutvecklingen […][...]

I år åkte jag till min första bokmässa sedan 2019. Under pandemin valde jag att bevaka mässan från andra städer för att få lite flärd och flykt. 2020 satt jag på ett hotell i Örebro och följde seminarierna via länk och 2021 befann jag mig i Linköping när jag förkovrade mig i böckernas värld. Förra […][...]

Även om man knappast kan anklaga Konrád – änkeman, pensionerad kommissarie jämte inbiten Reykjavíkbo – för att slå klackarna i taket i de tre första böckerna i Arnaldur Indridasons senaste deckarserie, tar han priset i den nyutkomna, fjärde delen Tyst som muren, där han närmast framstår som svårmodig. Jag har förstått att somliga läsare har […][...]

2014 påbörjade Elly Griffiths en ny deckarserie, The Brighton Mysteries, som ännu (?) inte finns översatt till svenska. Staden på brittiska sydkusten präglas av semesterfirare och underhållning, och morden i serien har en eller annan koppling till varietéföreställningar, trolleri och andra uppträdanden. Den första Brighton-boken, The Zig Zag Girl, utspelar sig 1950. Där upptäcker polisen […][...]

När jag läste Roberto Piuminis Mina bokvänner önskade jag mer personliga åsikter, omdömen och motiveringar och i Drottningar och pretendenter får jag mitt lystmäte. Carina Burman tycks njuta av att få slippa en del av de akademiska kraven, samtidigt som hon redogör för urval och avgränsningar och har en lång litteraturlista. Hon blandar sina deckare […][...]

”Miss Marples första fall” står det på omslaget till Bookmark förlags tjusiga utgåva av Agatha Christies Mordet i prästgården. Det är det nu tydligen inte riktigt – hon dök första gången upp i en tidskriftsnovell 1927, tre år innan The Murder at the Vicarage – men romandebut gör hon i alla fall här. Mordet i […][...]

Efter alla svenska deckare jag plöjt känns det uppfriskande med en norsk dito. Andra liv, nya miljöer och ett annat lands historia. Även om Sverige och Norge varit en union så finns det skillnader. Dock är Allt är mitt inte någon historisk roman utan, som tidigare nämndes, en deckare. I Oslo bor Clara och Haavard […][...]

Sedan jag blev sjuk direkt efter terminsavslutningen har jag tillbringat en stor del av min tid i Norfolk. Ja, i sängen och så småningom ute i en trädgårdsstol, men framför allt i Norfolk med Elly Griffiths deckarhjältinna, arkeologen Ruth Galloway. Jag hade gillat hennes senare serie om polisen Harbinder Kaur – Främlingen, Mordkonsulten och Bleeding […][...]

Även om det enligt almanackan bara rör sig om slutet av oktober råder en ”elak kyla som biter in i märgen” i Cara Hunters nya deckare Mörkare än döden (Hope to die), den sjätte i ordningen med kommissarie Adam Fawley vid Thames Valley-polisen i Oxford. För egen del är jag – mitt i den värsta […][...]