Judas har blivit en gammal man som ser tillbaka på sitt liv och sin tid med mästaren Yeshua. Han berättar om den oerhörda tjänst som Yeshua bad honom genomföra och som splittrade Judas i två: en version av honom som dör, hängd i ett träd, förpassad till helvetets nionde krets (om man ska tro Dante), […][...]

På målningen på bokens omslag – av Jacobus Vrel från cirka 1655 – ser vi en gammal kvinna se ut genom ett fönster mot ett litet barn. Kvinnan sitter med ryggen åt betraktaren, hennes ansikte förblir dolt. Likaså har hon ett vitt huckle över huvudet som anonymiserar hennes utseende. Kläderna är heltäckande vilket också anonymiserar. […][...]

Modernismens mest kända dikt är Det öde landet av T.S.Eliot. 2022 fyllde dikten 100 år. Bakhåll förlag har givit ut den på nytt med en översättning och ett efterord av Jonas Ellerström. Det öde landet har fem delar. Den första delen De döda begravs har teman som årstidernas växlingar, bördig jord, skör växtlighet och dödande […][...]

Emilia Fogelklous Arnold är för mig en oskattbar vän. Där skriver Emilia i tredjeperson – Mi – med ett beundransvärt saktmod och låghet om maken och livskamraten Arnold Norlind. Hon tecknar Arnolds liv från barndomen till den sista inandningen. Texten stegras stundom, oftast när kärleken framträder – en kärlek som hela tiden finns där. För […][...]

När jag upptäcker att handlingen i Kazuo Ishiguros roman Begravd jätte knyter an till Artursagan blir jag förtjust. Under några år i slutet av 80-talet läste jag det mesta som gick att komma över i ämnet. Nyfikenheten väcktes av fantasyromanen Avalons dimmor, skriven av Marion Zimmer Bradley, som återberättar legenden om kung Artur och hans […][...]

Artikelsamlingen Mellan himmel och helvete har sitt ursprung i en tvärvetenskaplig kurs om senmedeltidens Italien som genomfördes av Centrum för medeltidsstudier vid Stockholms Universitet våren 2012. Texterna ger oss glimtar från kulturen i det senmedeltida Italien via några av tidens viktigaste personligheter som Dante Alighieri, Giovanni Boccaccio, Christine de Pizan och Franciskus av Assisi. De […][...]

Vad vet vi egentligen om djur? Vet vi något alls? Jag tycker mig själva ha ett på många sätt nära förhållande till djur, men när jag väl grubblar på det inser jag ju precis det som Jenny Diski insett: de allra flesta av de där djuren är faktiskt döda. På olika sätt. De finns bara […][...]

Det hör väl till den mänskliga historiens eviga frågor: Är människan genom tiderna i grunden densamma? Eller i det här fallet: Är kärleken genom tiderna i grunden densamma? Naturligtvis finns en massa motstridiga teorier om det där. Kärlek har alltid varit en grundläggande komponent i människors liv. Eller: kärleken är en social och kulturell konstruktion […][...]

Att inte bli provocerad av Dan Gustavssons första diktsamling på femton år är svårt. Åtminstone för mig. I niohundranittionio sjuttonstaviga haikus med en, enligt diktaren själv, tillfogad övre gräns på tolv ord spänns ett ofantligt rutnät upp. Ett nät som sträcker sig från norr till söder, öster till väster, makro till mikro, antiken till vår […][...]

Äntligen stod prästen i predikstolen. Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett Höganäskrus i en svångrem om halsen. Döden kom med ölbil. Det är lite ont om sådana där riktigt klassiska inledningsmeningar i svensk litteratur, de där som sparkar in dörren, stampar in utan att ta av sig storstövlarna och slår sig […][...]