Det här är en ungdomsbok; förlaget föreslår en ”läsålder” på 12-15 år. Jag tror tyvärr att både förlaget och författaren underskattar sin målgrupp. Nu är jag då något äldre än 15 år, men det brukar inte hindra mig från att uppskatta ungdomsromaner. Är de dessutom äventyrshistorier fyllda av mysterier och exotiska platser, märkliga maskiner och […][...]

I inledningen av Oceanen vid vägens slut tar bokens (namnlöse) huvudperson en biltur som paus från en familjebegravning. Han kör omkring  i området där han växte upp och tittar till tomten där han bodde i barndomen. Huset är numera rivet och tomten uppdelad i ett småhusområde. Han är i fyrtioårsåldern, ingenting är med andra ord särskilt […][...]

Det moderna samhället är hopplöst. Dekadent, korrupt, ytligt, likriktat, intolerant, förlegat, komplicerat. Vi har ju precis gått in i ett nytt sekel, vi behöver tänka om, vi behöver förenkla, vi behöver tänka igenom våra behov och handlingar, vi behöver lägga gamla fördomar och fixa idéer bakom oss och bygga ett nytt, bättre, samhälle med visare, […][...]

Georgien, 1820-tal. Gränsland, brytningstid. Söderut ligger Osmanska riket, det gamla muslimska imperiet som precis ska till att börja falla samman. Norrut ligger ryska imperiet, som jobbar för fullt med att lägga Kaukasus och Centralasien under sig. Två män finner sig fångade mitt emellan de här två supermakterna; en gammal bandit som tidigare tjänat turkarna och […][...]

Tolvåriga T.S. Spivet bor på en ranch i Montana med sin något udda familj – pappa T.E. är cowboy, mamma dr Clair är en nitisk entomolog och systern Gracie lider av grava gud-vad-tråkigt-det-är-att-vara-tonåring-och-bo-på-landet-utan-betal-TV-syndrom. Inte för att T.S. är särskilt vanlig själv. Han är överintelligent för sin ålder och ägnar större delen av sin lediga tid […][...]