Vad gör författaren när romanprojektet kör fast? Sven Delblanc låter tankarna vandra och skriver diverse textfragment i stället. Varför är minnet en sådan svikare? Han har ett knippe brev efter sin bortgångna mamma och inser att han knappt kommer ihåg något alls från barndomen. Mamman skriver i ett brev till någon hur hon och sonen […][...]

Jag blir alltid på så gott humör av det Magnus Florin skriver. Jag upptäckte honom i en recension i Bonniers Litterära Magasin någon gång på 1990-talet, när han skrivit en bok om en mycket känd svensk författares efterlämnade papper i skriften Köra och vända: Strindbergs efterlämnade papper. Redan då var Magnus Florin något av det […][...]

Hösten 2020 fyller dagensbok.com 20 år. Det vill vi fira genom att publicera några favoriter i repris. Lena Nöjd har plockat fram denna recension från arkivet, och skriver här om sitt urval: Det är fantastiskt att en roman skriven för mer än hundra år sedan fortfarande ger intressanta reflektioner. Så känner jag när jag läser […][...]

Tre nordiska förlag, svenska Natur & Kultur, norska Oktober samt danska Rosinante, ligger bakom samarbetet Nor, där de låter tre nordiska författare skriva var sin tolkning av olika Ibsen-pjäser. Henrik är den hyllade norska romanförfattaren Vigdis Hjorts version av Hedda Gabler. Hedda är alltså omstöpt till Henrik, tidpunkten är nutid i stället för sent 1800-tal […][...]

Det här är en bok om en bok, nämligen August Strindbergs genombrottsroman Röda rummet. Men det är på samma gång en bok om böcker och om böckernas inre och yttre beståndsdelar, det vill säga om typografi, sättning och formgivning. Roligt och välbehövligt. Alltför länge nu har ett strikt nyttobetonat synsätt på boken fått dominera. Den blocklimmade […][...]

Daniel Gustafssons Augustprisnominerade debutroman börjar när det första morgonljuset når huvudpersonens, pappans, sovrum. Därifrån tar vi oss gradvis runt i resten av lägenheten och möter även sonen som är där under några dagar efter en längre period då pappan inte kunnat träffa honom. För ja, boken börjar den här morgonen, men berättelsen börjar någon annanstans […][...]

Det är 35 år sedan Joakim Pirinens seriealbum Socker-Conny såg dagens ljus och slog världen med häpnad. Som sig bör firas detta med ett fint jubileumsalbum med hårda pärmar, guldetikett och en massa intressant extramaterial. Omläsningen sker för min del med både igenkänning och på samma gång nya friska ögon. Som 20-nånting såg jag mängder […][...]

Jag vet inte varför men jag tycker om när författare tar sig friheter med döda poeter – eller dramatiker eller författare generellt. Jag tycker om när man spinner vidare på historier som är så välkända att de blivit något annat, något mer än det de först var. Fortsättningar, berättelser ur andra perspektiv – give it […][...]

Käre Tom, det första jag slås av sedan jag läste ut din 519-sidiga bok Efterlämnad egendom igårkväll är hur den där kalla förrädiska och besvärliga fukten kommer krypande nerifrån marken vilken miljö du än beskriver. Under huset där i Karleby i Finland, där berättaren växer upp med sin storebror Olof, mamma, pappa, farmor och farfar […][...]

Jag minns en gång på radio hur kåsören Erik Zetterström (1904-1997) berättade hur han som liten stött på August Strindberg på gatan där han gick, och i ren förskräckelse, bytt trottoar. Jag vet inte hur sann anekdoten var. Den var åtminstone teoretisk möjlig. Helt sant är iallafall att jag en gång för kanske 25 år […][...]