Jag gillar omslaget till 90-talstjejernas feministbibel framför andra, Fittstim. Inte bara för att estetiken är så omisskännligt in-your-face-90-tal. För mig har den också alltid fångat något grundläggande hos feminismen. Bilden av den vanvettigt obekvämt rakade bikinilinjen förkroppsligar på något sätt kopplingen mellan ideologiska system och trivial vardag. Vi har den här föreställningen om att män […][...]

Idag har vi alla möjligheter att välja i princip vilket liv vi vill. Gifta oss med någon av samma kön, få barn med en kompis och kanske vara ihop med en tredje part, bo flera familjer i samma hushåll, eller varför inte bo själv. Om du inte kan få barn naturlig väg går det bra […][...]

Vad säger en novell om ett författarskap? Väldigt lite förmodligen. Skräpliv är en novellantologi, och funkar bra som en nyfiken blick riktad mot rumänsk berättartradition. Novellerna är översatta av Jeana Jarlsbo och Anna Hedman – och det är imponerande hur översättarna lyckas lyfta författarnas språkliga egenart. Däremot jag har svårt att tro att samtliga noveller […][...]

Norsk dokumentärfotografi? Nja, den är väl ganska okänd i Sverige. Vi minns Elin Høylands bok Brothers som kom för några år sedan och Marie Sjøvolds fina Dust catches light. Den sistnämnda kanske mer personlig än dokumentär. Men i Norge finns en stiftelse som heter Fritt Ord. En allmännyttig privat stiftelse som har samlat ihop en […][...]

”Den manliga blicken” är ett väl etablerat begrepp inom olika former av kulturforskning. Det är (den vite, heterosexuelle, och så vidare) mannen som beskrivit världen och människorna, i synnerhet kvinnorna, i vetenskap, litteratur och film genom historien. Kvinnan har varit objektet, för blicken, för lusten, för alla möjliga känslor; mannen den som begär, iakttar, definierar. […][...]

Åtta texter om religion och demokrati. Det behövs ibland inte mer än så för att en skall börja omvärdera sina sanningar. Tanken att det typiskt svenska sekulariserade, rationella och vetenskapliga på något sätt liknar facit när det kommer till demokrati känns nu mest väldigt bekväm, för att inte säga lat. För jag erkänner skamset att […][...]

I samband med att antologin Skitliv släpptes i slutet av förra året följde en rad inlägg om det osäkra arbetslivet i olika medier. Det var personliga inlägg, berättelser om arbetsliv som i mångt och mycket liknar de i boken. Skulle jag berätta min egen historia, om mitt eget osäkra arbetsliv, hade den förmodligen inte heller […][...]

Brombergs poesisatsning Blå blixt slår ner igen, jag sitter med årets antologi som heter Mot denna sol. Här presenteras sex nya poeter som samsas om 122 sidor. Det finns mycket som är väldigt bra, en del som jag inte förstår fullt ut. En klar favorit är Sanna Hartnor som imponerar i sitt utdrag ur Hamnen. […][...]

När jag var liten hade jag tre favoritböcker. Prostens barnbarn av Eva Bexell (fantastiskt inläst av Margareta Krook på kassettbok. Ja det hette så en gång i tiden, tänk att jag är så gammal!) och så Åke Holmbergs Ture Sventon i London (även den fanns på kassettbok med Helge Skoog som uppläsare). Men framförallt så […][...]

Den danske psalmförfattaren Grundtvig talar i en av sina psalmer om ”den eviga växlingen här”. Med det avser han då detta förgängliga jordiska liv, där inget är beständigt men allt förgängligt och underkastat den växling som har som yttersta konsekvens att vi alla, utan undantag, en gång skall dö. Hur minns vi de som gått […][...]