Plötsligt lever vi en tid där inte bara diktatorer utan även folkvalda ledare kan ljuga och komma undan med det. Göran Rosenberg blev journalist på 1960-talet ”i en tid när trovärdighet och sanningsenlighet stod någotsånär högt i kurs i den mediala offentligheten”. Han hade tur, konstaterar han. Under föräldrarnas uppväxt, de var båda Förintelseöverlevare från […][...]

Brännmärkt är en ny dystopisk roman för ungdomar, men om någon tänkte att den bara är ytterligare en i högen av medelmåttiga dystopier som getts ut de senaste åren, så har hen väldigt fel. Det går inte riktigt att förneka att dystopier är det nya svarta i ungdomslitteraturen, och därmed tar popularitetskronan från vampyrromanen, men […][...]

Det här är en sådan där bok som jag då och då måste halvt lägga igen, vrida och vända på. Kan det verkligen vara en fackbok? Inte snarare en uppdaterad version av Aldous Huxley, George Orwell, Karin Boye? Svetlana Aleksievitj? ”Det nya Rysslands surrealistiska själ” är undertiteln på Peter Pomerantsevs Ingenting är sant och allting […][...]

Kan man, efter julhandel och mellandagsreor, få fresta med en bok om konsumismen med undertiteln ”Därför köper vi det vi inte behöver”? Yes! är Katarina Bjärvalls tredje bok om konsumtion. Hon har tidigare skrivit med särskilt fokus på barn och konsumtion i Vill ha mer och om våra mobiltelefoner i Var är du?. Yes! har […][...]

Modernistas nytugåva av Jevgenij Zamjatins Vi är skönt formgiven av Lars Sundh, och Nils Håkanson har skrivit ett utmärkt förord. Dessutom är Zamjatins poetiska språk i Sven Vallmarks översättning krispigt och klart som en höstmorgon. Är du det minsta intresserad av dystopier så ska du definitivt läsa det här verket som räknas som en föregångare […][...]

I Juli Zehs framtidskildring Corpus Delicti beskrivs romansamhällets förflutna, tiden efter millenniumskiftet – vår tid – som en period av kris. Då hade man, som Zeh framställer det, avskaffat det mesta – religion, ideologi, nation, familj – men glömt att ge människor något annat att tro på istället. 1940, när Karin Boyes Kallocain gavs ut […][...]

Tydligen pågår det någon form av tävling mellan George Orwell och Aldous Huxley, och den är numera avgjord till Huxleys fördel. I alla fall om man får tro Göran Rosenberg, som skrivit förordet till den här upplagan av Du sköna nya värld. Ingen enskild makt kan längre centralisera informationsflödet, kontrollera propagandan, förfalska historien, styra individers […][...]

Få romaner är så svåra att komma undan som George Orwells 1984. Referenserna sträcker sig långt utanför den vanliga litterära sfären. Bland mycket annat skyller högerdebattörer Lars Ohly för ”nyspråk”; vänsterdebattörer gör detsamma med Alliansens privatiseringsretorik; egyptiska oppositionella i exil beskriver Hosni Mubaraks styre som ”orwellskt”. Ändå är framtidssamhället i 1984 klart tidsbundet, med en […][...]

I mitten av 1960-talet började hippierörelsen växa till sig i USA. Centrala i utvecklingen är en grupp som kallade sig ”the merry pranksters”, med centralfiguren Ken (Gökboet) Kesey. Pranksters och Kesey är också centralfigurerna i den här reportageboken/ dokumentärromanen. Tom Wolfes debut Trippen, eller The Kool Electric Kool-Aid Acid Test som boken hette i original, […][...]

Strangely, I became more bookish And my home and study meant more to me As I considered the circumstances of my death – Iggy Pop Eftersom det kom upp i tråden om musikers litteraturpreferenser började jag fundera lite om det här med vad som händer när pop- och rockmusiker börjar inspireras av något de läst. […][...]