Sommaren 1988 är David Lagercrantz 25 år och anställd på Kvällsposten i Malmö – ”’den sämst ansedda dagstidningen i landet’, som min fars vän Harry Schein vänligt förklarade för mig”. Det har inte så lite av uppror över sig, både mot den välrenommerade fadern, Olof Lagercrantz, och den adliga släkten, men i förgrunden finns också […][...]

Det manliga självförbrännande geniet och hans kvinnliga musa i varianten skitstöveln och disktrasan; det är en story som vi hört berättas många gånger och vi lär väl få höra den många gånger fler. Så det är tur att det fortfarande går att nyansera och variera det här lite slitna temat. ”Based on a true story”, […][...]

Trots att den handlar om de amerikanska valrörelserna mellan 1988 och 2000 dimper den svenska översättningen av Joan Didions Politiska fiktioner ner lite som ett svar på brännande aktuella frågor. Det är bara dagar tills Donald Trump svärs in som USA:s fyrtiofemte president och vi verkar fortfarande hålla på och bearbeta ”chocken”. Vad var det […][...]

Det är sent åttiotal i Edinburgh och de ekonomiska hjulen snurrar på för fullt. Pengar strömmar in från London och företagarskråt av mäklare, företagare och jurister lever livet. Den Thatcheristiska ekonomin fördelar dock inte förtjänsten jämnt och parallellt med de nyvunna förmögenheterna finns förlorarna, och i den absoluta botten hemlösa och missbrukare. Några av dem […][...]

Det är så himla orättvist. Allt trettonåringarna Arve och Jonas vill är att se musikvideos på Sky Channel, men för det måste man ha kabel-tv, och det har bara de som bor i lägenhet. Hemma hos Arve och Jonas finns endast den statliga tv-kanalen, och de visar aldrig musikvideos, bara någon gång ”Take on me” […][...]

1980-talet var ett tråkigt decennium. Det är i alla fall själva utgångspunkten för Tore Renbergs båda kortromaner Videogutten och Farmor har kabel-tv. Det har förmodligen också ganska mycket att göra med åldern hans huvudpersoner befinner sig i, yngre tonåren och otåligt väntande på att saker ska börja hända, vad det nu är. Det finns förstås […][...]

Det både firades och lovtalades i början av april när nyheten om att den brittiska före detta premiärministern Margaret Thatcher avlidit kablades ut. Från efterföljaren David Camerons ”Hon räddade Storbritannien” till det mer Facebook-frekventa ”Ding dong, the witch is dead”. Inte visste jag att sången från Trollkarlen från Oz-filmatiseringen användes redan när Thatcher tvingades lämna […][...]

Under tiden som jag läser Salome skriver jag till Lina och säger att jag tycker att den är obehagligt läskig på ett sätt som jag inte kan precisera. För det finns inget farligt med utgångspunkten i Salome, huvudpersonen Elsa Mo är 14 år, hon lever i en villaidyll i ett litet samhälle i Skåne, det […][...]

Noice var mina första stora idoler och Kim Wilde och Victoria Principal mina första stora kärlekar. Inget dåligt liv för en liten skånepåg. Jag och klasskompisen Robert lyssnade sönder "Bedårande barn av sin tid" och "Det ljuva livet" och sågade ut svartvita Fender Stratocasters för att kunna rocka ännu hårdare hemma i pojkrummen. Noice var […][...]