Sedan debuten med Iskällaren (The Ice House) har Minette Walters gjort sig känd som en av Englands främsta deckarförfattare. Hennes böcker kännetecknas av täta, komplicerade intriger samt omsorgsfulla, välkomponerade personskildringar. Psykologiska djupdykningar i människans innersta och smutsigaste rum.

Så även i den senast översatta Ett förvridet sinne. Ett mer än 30 år gammalt mord kommer på nytt i fokus när en antropolog ska skriva en bok om justitiemord. Tillsammans med ett energiskt kommunalråd börjar Jonathan Hughes rota i den gamla utredningen för att finna bevis för att den man som dömts för mordet endast var en bekväm lösning, han var störd, fattig och hade ingen som talade för honom. Det står snart klart att det finns andra misstänkta, inte minst en tonårsflicka som försvann vid tiden för mordet. Var finns hon nu, och vilken var hennes roll i det bestialiska dådet?

Personskildringen är tät, och den är också bokens styrka. Intrigen är på det hela taget väl genomtänkt, men blir på sina håll lite väl övertydlig. Jag tycker att det verkar som om Walters underskattar sina läsare. Ledtrådar och lösningar framträder väl tydligt.

Tyvärr lämnar översättningen en hel del i övrigt att önska. Walters speciella, lite dröjande stil är helt söndermanglad och ersatt av ett stelt och styltigt språk där meningarna verkar vara översatta var för sig snarare än som ett sammanhängande textstycke. Styltigheten i översattningen inverkar tyvärr negativt på läsupplevelsen eftersom jag inte kan läsa boken utan att haka upp mig och irritera mig på bristen på flyt i språket. Boken är definitivt läsvärd, men välj att läsa den på originalspråket om det är möjligt.