Av någon anledning dyker tv-serien Svenska hem upp i huvudet då jag lyssnar på ljudboken Den som följer en stjärna vänder inte om av Malin Haawind. Kanske har det med inläsaren Philomène Grandins sätt att läsa att göra eller också beror det rätt och slätt på att båda behandlar kvinnoliv och utspelar sig vid förra seklets början. Det var en period då bildning och böcker stod högt i kurs. Inte som nu, då jag emellanåt beställer böcker på Bokbörsen där portot överstiger böckernas inköpspris. Biblioteken sågs som tempel och gud nåde den som dristade sig att störa friden bland hyllorna.

Ellen Key (1849-1926) var världsberömd författare, debattör, fredsivrare tillika oförtröttlig kvinnorättskämpe, som 1911 lät uppföra ett herrgårdsliknande, solgult drömhus i Alvastra vid Vättern. Flera av möblerna var egenhändigt designade och Strand blev i likhet med Carl och Karin Larssons Lilla Hyttnäs stilbildande. Efter sin död planerade Ellen att göra huset till en mötesplats över klassgränserna och redan under sin livstid bjöd hon om somrarna in arbetarkvinnor i nätverket Tolfterna för vila och förkovring. Kanske är det på grund av att författaren Malin Haawind själv vistats på Strand som stipendiat en tid, som hon med bravur levandegör både platsen och dess forna invånare i sin nya roman.

Till Ellen Keys hem vallfärdade människor från när och fjärran. Så också skomakardottern Malin Blomsterberg (1882-1925), som 1914 sade upp sig från sitt arbete som hushållerska i Malmö och på vinst och förlust begav sig till Strand. Tycke uppstod och Key bad henne stanna i egenskap av alltiallo.

Ellen, som Malin svartsjukt vaktade, blev ställföreträdande mor och vän i ett. Hon var mån om att göra sig oumbärlig, men oroade sig samtidigt för att inte hålla måttet samt var full av mindervärdeskänslor och social osäkerhet. Hon led också av återkommande psykisk ohälsa.

Om dagarna tjänade Malin sitt levebröd, men nätterna tillbringade hon i böckernas värld. Favoriterna var Platon, Goethe, Keats och inte minst Ellen Key. Som ett slags socialt experiment insisterade Ellen på att hushållerskan skulle sitta med vid matbordet, även när de hade gäster. Då visades också Malins beläsenhet upp.

Livet på Strand blev ingen sinekur och det stressiga och hårda arbetet beskrivs ingående i romanen. Dagarna fylldes av bestyr som matlagning, disk, dukning, tvätt, trädgårdsskötsel och brevskrivning. Malin passade upp på en strid ström av gäster, såväl inbjudna som oinbjudna. Det var både kända kulturpersonligheter och vanliga dödliga som passerade revy. Om kvällarna läste Ellen högt vid brasan, men då var Malin så utmattad att hon hade svårt att hålla ögonen öppna.

Det är främst relationen mellan Ellen och Malin som står i centrum. Denna är inte helt okomplicerad. Malin är bitter över att Ellen uppmärksammar slitet hos kvinnorna i fabrikerna, vilka hon bjuder in till Strand för att vila upp sig och insupa bildning, men är blind för Malins egen orimliga arbetsbörda. Likväl häver hembiträdet inte upp sin stämma och klagar på orättvisan. Hon biter ihop och konsekvensen – ska det visa sig – blir ödesdiger.

Språket i romanen harmoniserar ypperligt med innehållet och tidsskildringen är livfull. Första världskriget mullrar i bakgrunden, kampen för kvinnlig rösträtt pågår för fulla muggar och hungersnöden i landet är akut. Vidare kontrasterar den ryska revolutionen och det finska inbördeskriget mot tryggheten på Strand.

Summa summarum rör det sig om en välskriven roman, vilken bjuder på nöjsam läsning och som utan tvivel föregåtts av en omfattande research i ämnet.