Utgiven | 2019 |
---|---|
ISBN | 9789188753014 |
Sidor | 281 |
Modersgölen är en ambitiös bok. Författaren har själv sagt att den har tagit sex år att skriva. Invävt i berättelsen som kretsar kring Elin, hennes son Albin och hans flickvän Sanna får läsaren ta del av “tyst kunskap”, som går tillbaka till häxjaktens grymma dagar från 1400-talet och ett par hundra år framåt. Alltifrån medicinska örter till besvärjelser och böner. I förordet framgår det att en del av inspirationen kommer från verket Häxhammaren, en instruktionsbok som användes vid häxjakt.
Det är inte helt lätt att placera boken i en genre, men jag ser den som en roman med inslag av magisk realism och en stor portion svart humor som går igen i Petra Revenues tidigare verk. Att till exempel placera ett medium i ett garage och dessutom låta honom vara en man i blåkläder är genialt. Författaren vänder på klichéer och skapar sitt eget absurda universum. Det feministiska anslaget är starkt; det är inte är självklart vem som är musan och det skapande geniet. Jesper, Elins tidigare partner, är hyllad konstnär och hans flickvän Maria finns först med i bakgrunden som en uppasserska, men rollerna ska komma att ändras när Modersgölen får sin upprättelse …
Förutom ovan nämnda huvudpersoner skulle jag vilja påstå att Modersgölen, den pöl i skogen som även är titeln på romanen, är en viktig karaktär i boken. Eller snarare de kvinnor som slutat sitt öde i hennes vatten. Modersgölens önskan är att bryta den förbannelse som vilar över historiens så kallade häxor.
Elin var nära att drunkna när sonen Albin var liten och har sen dess inte varit sig själv. Men när Albin träffar Sanna blir det uppochnervända världen. Elin börjar komma ut ur sitt skal medan Albin är den som blir smått galen när Sanna i sin tur dras till Modersgölen … Hoppet finns i Maria som har oanade krafter inom sig.
Modersgölen är en roman om liv och död, kvinnors styrka och det som inte går att ta på. Revenue är skicklig på att gestalta det kusliga, så att det blir trovärdigt. Skum som rinner ur näsborrar, grodor och skalbaggar som dyker upp i hemmet och syner från andra sidan som kan liknas vid drömmar. Under läsningens gång kommer jag på mig själv med att vilja låsa dörren och upptäcker till min fasa att varken dörrar eller lås hjälper i de här sammanhangen. Porträttet av Sanna är ett spännande experiment. Hon känns för bra för att vara sann, kanske är det en medveten lek med namnet Sanna? I början stör jag mig på att relationen mellan Albin och Sanna händer så snabbt, det går lite för fort för att jag ska hänga med och jag är fortfarande inte säker på vem hon verkligen är … på gott och ont!
Det märks att boken är skriven under en lång tidsperiod och att författaren är mån om att “hänga med i tiden”. Att nämna #metoo i början av boken och senare på ett pedagogiskt sätt låta en veckotidning förklara vad “hen” betyder känns lite krystat. Kanske hade det räckt med att karaktärerna använder sig av smarta telefoner för att förstå vilken tid boken utspelar sig i. Samtidigt är det roligt när Elin ger sig ut i världen efter att ha ugglat i sin lägenhet och i praktiken lär sig vad “mansplaining” betyder. Den krassa verkligheten är en skön kontrast mot det magiska och mystiska.
Publicerad: 2019-02-23 00:00 / Uppdaterad: 2019-02-23 08:39
Inga kommentarer ännu
Kommentera