Utgiven | 2016 |
---|---|
ISBN | 9789174294965 |
Sidor | 306 |
Orginaltitel | The Remains of the Day |
Översättare | Annika Preis |
Först utgiven | 1989 |
När en bok får ett högt betyg kan man nog generellt utgå ifrån att den inte alldeles gått recensenten på nerverna. Så är det i det här fallet inte.
Återstoden av dagen genomsyras helt och fullt av sin jag-berättare, butlern mr Stevens. (Har karln ett förnamn? Det skulle förutsätta att man kunde föreställa sig honom som spädbarn med namngivande föräldrar, så jag måste svara ”Förmodligen inte” på den frågan.) Mr Stevens reser i Återstoden av dagen på sitt livs första semester, vilket varken hindrar honom att oupphörligt fundera över sitt arbete eller att förment rikta in semesterturen på att uträtta ett för arbetet väsentligt ärende.
Ja, ”förment”. För vad är egentligen motivet bakom mr Stevens önskan att få den tidigare hushållerskan miss Kenton tillbaka till godset där han arbetar? Blott och bart en önskan om att förse sin arbetsgivare med den dugligast möjliga betjäningen? Eller något mer personligt?
För det personliga saknar emellertid den i övrigt vältalige mr Stevens fullkomligt ord. Under bilturen genom ett lantligt England utbreder han sig i stället främst över yrkesstolthet och yrkesminnen. Ja, det vore förstås svårt att göra så mycket annat, eftersom mr Stevens aldrig precis haft något liv utanför sitt arbete. Han liv är att ständigt stå till tjänst, ständigt vara korrekt och professionell. Det är hans stolthet och hans förbannelse.
Jag får erkänna att jag somnade ett antal gånger i Återstoden av dagen innan jag liksom lyckades skruva in den lyhördhet som krävs för att uppskatta Ishiguros skicklighet och, faktiskt, humor. Romanen består enbart av sin huvudperson och hans perspektiv – och samtidigt av så oerhört mycket mer.
Här finns en hel samhällskontext, mellankrigstiden och kriget, under vilket Stevens tidigare arbetsgivare lord Darlington uppenbarligen gjort en hel del ytterst tveksamma insatser som privat fredsmäklare. Här finns själva livet, familjen och kärleken, som liksom passerar förbi medan mr Stevens dekanterar portvin åt de högre klasserna. Det är formligen hjärtskärande, det är skrattretande, tragiskt och tankeväckande.
Livet passerar, och vad ägnar vi egentligen vår tid och energi åt?
Publicerad: 2017-12-10 00:00 / Uppdaterad: 2017-12-09 20:39
Inga kommentarer ännu
Kommentera