Två år senare säger du att dina föräldrar håller på att skiljas. Säg det till studierektorn inne på expeditionen när han visar upp dina dåliga betyg. Säg att de håller på att skiljas och känn dig som om du inte längre fanns.

Slippa se regnet är en novell om skilsmässa, skriven ur en tonårskilles perspektiv. Killen, som vi inte får veta namnet på, tillskrivs med ett ”du” som är genomgående i hela novellen. Skilsmässor ur ett barns perspektiv är ofta förknippade med skuld och sorg: ”Är det här mitt fel?” ”Varför blev det så här?” ”Ingenting kommer någonsin bli som förut”. I Nuria Labaris novell får tonåringen förkroppsliga just detta. I novellen gestaltas ett ständigt pendlande mellan två hem, där han visserligen har materiell och ekonomisk trygghet, men saknar den känslomässiga. Nuria Labaris huvudperson lever med skulden och konflikterna som rör sig under ytan och som Labari plockar fram genom att beskriva vardagliga situationer med stor detaljrikedom.

Novellens huvudperson konfronteras inte bara med föräldrarnas skilsmässa, den nya situationen innebär också att han måste hantera föräldrarna i ett nytt läge i livet, möta delar av deras personlighet som han inte sett förr och utvärdera deras känslor inför sig själva, varandra och honom. Nuria Labari visar på litet utrymme hur mycket en skilsmässa egentligen kan påverka ett barn. Att separera kan vara tillfälligt men att skiljas kan, för en del, bli en process som varar mycket länge.