Den svenska välfärdsstaten står inför många utmaningar. Demografiska förändringar som gör att allt färre arbetande måste försörja en större grupp pensionärer är en stor utmaning. Minskade skatteunderlag i takt med att arbetslösheten har ökat är en annan.

Ytterligare en stor utmaning är frågan om EU-medlemskapet. Sen vi gick med i EU har vi också blivit tvungna att acceptera vissa regler för den svenska välfärdsapparaten, som att medborgare i andra EU-länder, som flyttat till Sverige, också ska kunna åtnjuta svenska välfärdsförmåner. Detta kan komma att bli en än större utmaning i och med att många av de nya medlemmarna i Östeuropa blir fullvärdiga medlemmar.

Kommer välfärdsstaten att klara av ett ökat tryck? Och hur stort är det trycket egentligen? Hur ser annars EU:s motsvarigheter ut, och åt vilket håll går utvecklingen inom EU? Det är frågor som berörs i ett antal uppsatser i Agoras årsbok för år 2003.

Bokens främsta kännetecken är saklighet. Vilket också har en baksida; torrhet. Den här boken är tyvärr inte särdeles rolig läsning. Jag saknar visionerna, idéerna, blickarna framåt. Låter er sedan inte, som jag, bli lurade av titeln. Boken handlar inte alls om hur välfärdssystem skulle kunna utformas i en gränslös värld, utan enbart i ett utvidgat Europa. Vilket ju är en mycket stor skillnad.