Staffan Heimersson är känd från den gamla bildtidningen Se, från Aftonbladet och från Sveriges Radio. Han har jobbat som reporter och rapporterat hem till Sverige från många delar av världen. Då och då skriver han en bok med kåserier eller reportage från sina "arbetsplatser". Den som kom nyligen heter Livet är ett äventyr. Författaren själv vill gärna framstå som en äventyrare och stjärnreporter. Får man i uppdrag att åka till centrum för världshändelser och är tidigt på plats, så är det kanske inte så svårt. Samtidigt måste man beundra män och kvinnor som honom, som har modet att finnas där i händelsernas centrum.

Det intressanta med Livet är ett äventyr är just detta. Han är där när det händer. Bokens sista kapitel utspelar sig vid gränsen till Irak vid tiden för kriget i mars 2003. Han besöker Sialkot i Pakistan där sjuttio procent av världens alla fotbollar tillverkas. I Murmansk möter han änkan till en av dem som dog på havets botten, instängd i atomubåten Kursk. Han talar med kinesiska båtflyktingar från Vietnam i ett transitläger i Malaysia. Just när IT-bubblan spruckit finns han i Silicon Valley. Han liftar med världens längsta långtradare över den australiska kontinenten.

Ett kapitel har rubriken "Äventyr på en spansk playa. Jakten på den försvunna bomben." I januari 1966 inträffade något som åtminstone inte jag minns att jag hört talas om. Jag var femton år när det hände och var nog inte särskilt uppmärksam på vad som hände i världen. Men man borde ju ha hört om det senare.

Palomares var knappast en rimlig plats för att under flera veckor vara jordens medelpunkt. Men det hade den blivit sedan förmiddagen den 16 januari då två Spanienstationerade amerikanska flygplan under bränslepåfyllning i luftrummet över södra Spanien kolliderade och störtade. Det ena var ett tankplan, det andra ett B 52-plan. Det var en flygkatastrof bortom det vanliga, ty B 52:an var ett av de plan som USA under det kalla krigets dagar oavbrutet, dygnet runt, hade i luften för att kunna kontra ett sovjetiskt anfall. B 52:an bar följaktligen fyra atombomber.

Sedan följer en spännande berättelse om sökandet efter bomberna, om strålningsrisken och om den spanske fiskare som klarade det som den högteknologiska amerikanska armén inte klarade. "Jordens medelpunkt"? Hm. Språket är kvällstidningsjournalistiskt slarvigt och obearbetat. Korrekturfel irriterar. Staffan Heimersson är ingen god skribent, men han är en driftig reporter på spännande uppdrag.