Bernarda växer upp som ett svårmodigt teaterbarn, ensam i världen ända tills hon träffar Asta: också hon ett teaterbarn, ett ljus till Bernardas mörker, en själsfrände att kroka arm med genom livet. Så hade det kunnat bli, om inte Asta mördats av sin mammas stalker när hon och Bernarda är femton. Tjugofem år senare börjar […][...]

Ett telefonsamtal tidigt om morgonen. Modern meddelar bokens jag att hans halvbror, hennes son är död. Han känner inget, har inte träffat brodern på närmare tio år. Han lovar komma, springer till tåget med en bok i handen, för att möta upp sin mor i den nordfranska stad där brodern slutat sina dagar. Trettioåtta år. […][...]