En krigsveteran flyttar ut till den lilla byn Oxgodby och spenderar en sommarmånad där för att avtäcka en fresk i byns kyrka. Det ska komma att bli en av de mest minnesvärda månaderna i hans liv. J.L. Carrs klassiker från 1980 klingar i nostalgins bitterljuva toner i historien om en man som minns tillbaka en […][...]

Gunnhild Øyehaug beskrivs av sitt svenska förlag som en av Norges mest egensinniga författare. I novellsamlingen Onda blommor, den tredje av Øyehaugs böcker som finns översatt till svenska, visar hon i allra högsta grad prov på detta. Den nätta samlingen, på 113 sidor, består av tjugofem korta noveller som handlar om alltifrån blodiglar som tuggar […][...]

En kvinna börjar förföljas av ett huvud som skapats av hennes egen avföring. Ett barn förs bort och spenderar sin barndom i en djup grotta där ett monster återkommande borrar in sin näbb i hans kropp och äter av honom. En kvinna vaknar upp blind och utan minne i en bil där det enda hon […][...]

Edit jobbar i en blomsterbutik nära en kyrkogård. Hennes dagar består av att arrangera buketter som ska läggas på gravar, att lyssna till de anhörigas berättelser och att hela tiden arbeta sida vid sida med döden. I pauserna öppnar Edit fönstret åt Stockholm, en duva som kommer och går som hon vill. Annars finns inte […][...]

Vad är det som gör att vissa barn saknar sina mammor hela tiden? Min egen mamma var närvarande och kärleksfull på alla sätt och vis, ändå saknade jag henne alltid när hon inte var där. Att bli lämnad var det allra värsta jag visste och det allra värsta jag kunde tänka mig. När jag läser […][...]

Vintern håller på att gå över i vår uppe på de arktiska breddgraderna, smältan befriar tiden och livet. Över gatorna rör sig ett jag med sina bröder och systrar: Med trevande fingertoppar och skälvande knäskålskrockar sammansvärjer vi oss för att frambesvärja oss; vi tämjer våra drifter och viftar bort allt tvivel. Vintern var lång och […][...]

”Tiden stod och vägde som om den hade ett val men det fanns inget val.” Så inleds Maja Tinnervalls andra roman där vi får följa sex personer som befinner sig precis där, i klorna på en tid som både tycks pausad men som också obönhörligt fortsätter. Elin och Otis har flyttat till ett radhus och […][...]

Det börjar, som det ofta gör när det kommer till Ernaux, i en bild. Bilden föreställer ett långsmalt barn i sepiaton. När Ernaux är liten tror hon att det är hon själv, men senare får hon veta att det är hennes syster som dog innan hon själv föddes. Hennes föräldrar nämner henne aldrig inför henne, […][...]

Gränslandet mellan flicka och kvinna har behandlats mycket i litteraturen de senaste åren. Det äckliga, hotfulla, gränsöverskridande, utsatta och föränderliga har vridits och vänts på av såväl Maria Maunsbach (Lucky Lada och jag) som Lisa Zetterdahl (I det vilda), bara för att nämna två exempel. Det är denna kör av röster som det nya, brittiska […][...]

Nina rör sig i en nutid där hela släkthistorien redan har utspelat sig. Hon spenderar timmar i Berzelii park och på teatern där vännen Helena spelar och tar henne under sina vingar. Och dåtiden rullas upp: tragedierna som avlöser varandra i ett tumult av bilder, en tidvattenvåg av släkthistoria från början av 1900-talet fram till […][...]