Bonsai börjar med slutet. Julio finns, men Emilia finns inte mer. Hon dog och han blev ensam kvar, men sanningen är att han var ensam många år innan hon dog. Bonsai är en berättelse om Julio, hans liv nu, och hans liv då. Tillsammans med Emilia. Och litteraturen. Det finns en tid i livet som […][...]

Jag tänker på oväsentligheter, till exempel hur fåglar bör räknas. Det är vanskligt att göra när de befinner sig i luften, går lättare att göra när de är stilla. De kan röra på fötterna eller flaxa med vingarna, men om de hoppar från gren till gren eller byter plats med varandra är det svårt att […][...]

Jag fick låna boken. Det är en delikat sak att läsa den bok en vän givit dig med försäkran om att den är fantastisk. Vänskaper har raserats, riken fallit, stridskonsten utvecklats, nageltrång krälat sig ut genom fotsulan, tårar fällts, tänder gnisslats, fötter stampats i golvet, havsnivåer höjts, pengar swishats till självutnämnda oberoende journalister, män förklarat […][...]