”Myllrande” är ett ord som av någon anledning ofta ligger nära till hands så fort man ska beskriva skildringar utanför den alltigenom västerländska litteraturen. Sådant väcker alltid lite varningsflaggor. Men jag kan ta mig tusan inte komma på något mer träffande ord för att beskriva Wole Soyinkas Aké – barndomsåren. Boken i sig själv skildrar […][...]

Det är svårt att vara man, säger Elvis Okés far till honom. Måttet på en man brukade vara hans namn och hur gott det var, och det namnet – den hedern – måste man vara beredd att försvara både mot yttre och inre hot. Elvis far heter Sunday. Hans bäste vän heter Redemption. Själv heter […][...]

Böcker med underrubriker i stil med ”personliga möten” brukar av någon anledning höra till de mer opersonliga. Så icke denna. Det är kanske inte alltid Lars Helander lyckas få den där personliga kontakten med alla de Nobelpristagare han intervjuar, men själv är han i alla fall personlig så det slänger om det. Han tvekar inte […][...]