1933 reste Pär Lagerkvist genom Europa. Hans intryck av nazismens och fascismens framfart resulterade i Bödeln, en berättelse om människans förhållande till ondska gestaltat genom bödeln, en figur som genom historien både fruktas och hyllas. Romanen utspelar sig i två olika tidsperioder. Först befinner vi oss på ett medeltida värdshus där bödelns blotta närvaro fyller […][...]

Anders Johansson är en av landets skarpaste litteraturvetare. I sin senaste bok Nonfiction (2008) skrev han en ruskigt smart essäistik om allt från stilen i porrnovellen till Gilles Deleuzes teorier om språkets ”stammande”. Med en språklig elegans i klass med Horace Engdahl och en förmåga att vrida resonemangen ett varv till gjorde han läsaren i […][...]

Några sidor in i Kniv och flod blir jag plötsligt kallsvettig och tvungen att lägga ifrån mig boken. Anledningen är en mycket saklig beskrivning av den faraoniska stympningen, även kallad kvinnlig omskärelse. Där berättas hur en flicka i femårsåldern sätts på en pall, hennes lår säras och de yttre blygdläpparna fästs med ackacietaggar mot låren. […][...]

”Dagen därpå var det ingen som dog.” Så lyder första meningen i Dödens nycker, José Saramagos senaste roman. Döden, less på sin situation, bestämmer sig för att det får vara nog – från och med årsskiftet tänker hon upphöra med sitt otacksamma arbete. Så. Innanför gränsen av detta centraleuropeiska land där romanen utspelar sig, är […][...]

”Att skriva dikt efter Auschwitz är barbariskt, och detta fräter också på insikten varför det blivit omöjligt att skriva dikter i dag …” Så uttryckte den marxistiske filosofen Theodor W Adorno sig år 1949. Efterkrigstidens författargeneration präglades av misstro mot de stora berättelserna. Språket hade blivit en disciplinerande och förtryckande apparatur som betraktades som […][...]