Edgar är enda barnet och på loven lämnar han gärna sina tafatta föräldrar för ett besök hos sin onkel Montague. Där, sittande i husets enda någorlunda varma rum framför en brasa, lyssnar han till onkelns kusliga berättelser om barn som råkat illa ut i möten med det övernaturliga. Edgar är fast besluten att inte tro […][...]

En bok om herrgårdsspöken låter intressant. Man tänker sig den klassiska kusligheten uppblandad med mer undersökande delar som granskar rimlighet och trovärdighet, som grundligt utreder bakgrunden till vissa spökhistorier medan andra kanske inte låter sig förklaras och lämnar det där härliga mystiska skimret efter sig. Och enligt inledningen är detta Peter Ullgrens uppdrag, han ska […][...]

”En genomillustrerad generös presentbok…” läser jag på en sida där boken presenteras. Visst. Det är många illustrationer. Men i de flesta fall är det samma bild som på föregående sida, fast spegelvänd. Någon snål symetriidiot har bestämt att det är snyggt att ringa in texten med en bild och för att slippa rita så många […][...]