Jag är svag för författare som vågar använda ett snävt perspektiv i sitt berättande. Den hårda och konkreta avgränsningen är liksom själva förutsättningen för att något väsentligt ska kunna bli sagt. Oftast blir det både originellt och absurt på köpet. Så är det med Brummstein. Den handlar om en sten. I grottsystemet Hölloch i Schwiez […][...]