Pentti Saarikoski och Gunnar Ekelöf är de lungor som syresätter mina dikter när jag skriver. Nu har jag läst andra delen av Pekka Tarkkas biografi om Pentti. Det är nog en av de torraste böcker jag läst. Kanske måste det vara så för att Penttis liv var så blött och hans prosa så dansande så […][...]

Lukas Moodysson har lämnat filttofflorna hemma då han "hotellrumsskriver" en enda långdikt till diktsamling med en extremt närvarande och tyckande röst. Ändå med avsaknad av ett enda diktjag, för det som känns givet, diktjaget som talar ut till dig, det är i ständig förvandling, det jag trodde var rösten av ett alter ego till Lukas […][...]

Hej på er. Jag har sedan förra gången läst det som kallas västerlandets första självbiografi: Augustinus Bekännelser. Den som handlar om nämnda mans väg tillbaka till Gud, från att ha varit på drift från denna himmelske fader finner han honom vid 32 års ålder. Boken handlar om vägen tillbaka. Vi med 2004 års glasögon kan […][...]

Det tar inte många minuter att ta sig igenom Burner, Johannes Heldéns debutdiktsamling, och efter första genomläsningen så undrade jag varför Bonniers hade satsat på dessa minuter som det tog mig att läsa den. Men diktsamlingen inbjuder till återläsning och att man ska finna ett sätt att läsa, få någorlunda sammanhang i läsningen, bland annat […][...]

Jag skulle vilja utforska världen skriver Pentti Saarikoski och fortsätter: men när nu världen är ett enda öga som studerar mig ett strängt öga , en styvnackad fitta Så han får lov att utforska sig själv. Diktarperspektivet är detta, barnet som är centrum i världen, det är bara att utforska sig själv, som en del […][...]

Stor dikt växer inte på träd, inte slår den upp ur jorden som blommor heller. Men måste en välja, så väljer jag blommorna, stor dikt slår ut visande hemliga gångar ned i underjorden, blåsippor bland miljoner vitsippor. Miljoner sippor för poesin är livsviktig och allmän. Språklig skönhet och substans är för den enskilda människan språkblommor. […][...]