Antagligen har jag blivit skadad av att läsa Märta Tikkanens hela produktion så att jag kan den både utan och innan. Hennes valspråk har alltid varit "att stå i bredd och dela". Jag tycker att det är vackert och det är nog ändå denna tanke om ömsesidigt hänsynstagande som har fått mig att göra de […][...]