När jag gick till jobbet imorse kände jag för första gången den där höga klara kylan som påminner om att det är en höst på ingång, även om det förhoppningsvis är många varma dagar kvar med bad i små sjöar och ljumma kvällar. På tunnelbanan var det för en gångs skull fullt med barn som […][...]

Hela 1990-talet tillbragte jag på Roskildefestivalen. Nåja, en vecka, mer eller mindre, om året, men ändå. Jag hade armbanden kvar året om, längtade varje år, och de sista åren sov jag också tillsammans med en massa kompisar, precis som Linn Strømsborg i denna hyllning till festivalernas festival (för oss skandinaver, då). Jag märker att tiderna […][...]