Vid min första genomläsning fastnar inte mycket hos mig. Den blygsamma mängd poesi jag läst i mitt liv har varit vardagsnära i sin tematik och behandlat lättidentifierade känslor (läs: ångest i olika former) alternativt varit enbart estetiskt snygg och mättad med beskrivande formuleringar. Flodsökare är något helt annat. Den är fri från tid och fri […][...]