Det finns en särskild känsla som infinner sig lagom när nyårsfyrverkerierna har släckts ut, nyårslöftenas första entusiastiska kämparanda falnat och januaridimman svept in Sverige i gråtung misär. När vi halkar fram på gatorna i snömodd och influensan tar ett allt hårdare grepp, det är då odlingsböckerna kommer som en långsam frälsning. I det järnhårda mörkret […][...]