Målningar med titlar som Depression, Postindustriellt landskap, Människor och demoner, Åldrande kropp … ärligt talat ger det en känsla av upprepning. Tycker man sett det förr. På film eller hört det som musik. Surrealism som ska kittla fram mystik ur nonsens. Dystopi, pompöst braskande, ogenerad undergångsromantik under förevändningen att ”säga något om samtiden”. Och detta att […][...]