Hon var utvald. Hon tänkte på det hela tiden då hon gick. Som ett mantra, som en bön. Jag är utvald. Hon tänkte på det och på att hålla takten. Inte komma efter, inte störa processionen. Ett steg i taget. Uppåt, uppåt. Brant över det höga berget. Luften var kylig och krispig och blev allt […][...]