Det första partiet bryter upp grammatiken med rader som ”För dej. / Den himmel sträcka sig över och / den jord / vi begrava döda”, medan del två är mer prosalyrisk. I den avslutande sviten är formen återigen modern poesi, men utan de grammatiska lekarna. En utveckling som skulle kunna läsas som en erövring av språket. Inte för att ett mer korrekt språk ska premieras, men för att första partiets fragmentariska bilder i de senare har blivit mer matiga. Som att jaget får lättare att sätta ord på det som berättas.

Fram växer en minneskarta, och en önskan om att få visa de platser som inte längre finns kvar.

Önska kunde visa dom vidder där vi bo
/…/
Önska kunde visa hav
som skiner av eget ljus

I inledningen anas en krigssituation, döda som begravs men inte försvinner. Andra delen drivs av frågan ”Hur ska det sluta?”. Här finns känslan av att ha ett ansvar för framtiden:

Jag kan inte dö förrän min mamma dör.
Nu har jag egna barn.
Jag tittar på dem, som från någon annanstans.

Just relationen mellan förälder och barn blir tydligt i den tredje och avslutande delen. Där börjar jaget alltmer berätta för ett du, ett du som gör snöänglar, som blir äldre, som kanske redan hunnit somna. Här faller Naderehvandis samling på plats för mig. Jaget har en plikt att hedra dem som kommit före och ta hand om dem som kommer. Det förflutna och framtiden glittrar och kommer aldrig ta slut.

Similar Posts:

• Poetiska sprickor
• Poesi på världspoesidagen
• Vårens debutanter 2011
• Minnestavla
• Tristess och tupp

I Hans Gunnarssons Enkelrum befinner sig en man på resa genom Sveriges småstäder. Han söker sig till tristessen för att kunna ta sig ur den och ta sig ur sin skrivkramp. Han föreställer sig den text som ska bli resultatet av promenaderna, restaurangbesöken och hotellnätterna men funderar på om det inte vore lika bra att skriva en deckare i stället. Något annat, någon annanstans, på samma sätt som han inte kan släppa taget om sitt ex, trots att hon sedan länge gått vidare.

Det är lågmält men ändå pockande, stråken av förnedring, glimtarna av vad som kanske hänt, kanske händer. Därtill en viss svart humor men av det slag där eventuella ansatser till skratt fastnar i halsen.

I Fas 3 av Ann Heberlein växelberättar ett äldre par om sitt liv tillsammans. En stormande kärlek, en oplanerad graviditet, krossade drömmar och decennier av fjärmande. Två liv som har levts bredvid varandra och nu är det inte mycket kvar – det är fas 3 i livets bemärkelse, liksom i den utförsäkrades. För ja, det handlar om detta par men det handlar också om låglöneyrken, att bränna ut sig och att bli ekonomiskt livegen i en äktenskapets trygghet som kan vara nog så otrygg. Man förstår vartåt det barkar men ändå inte riktigt.

Just hur det mer allmängiltiga men också politiska flätas in i novellen gör den till något mer än det den ter sig som från första början. Ett litterärt debattinlägg med fokus på dem som inte kan, inte orkar göra sina röster hörda. De som nått vägs ände men inser att det ändå inte är slut, och då inte i positiv bemärkelse.

Ingenting av Jonas Karlsson är mycket stilsäker, samtidigt som dess riktning är synnerligen osäker. En man visar sig vara förföljd och parallellt med nedslagen i hans intetsägande liv och det ickeförhållande han har på vänt nystas det långsamt i vad de som skuggar honom egentligen har för motiv.

Det lätt surrealistiska kamoufleras väl av det vardagliga, så pass väl att det framstår som om inte helt normalt och rimligt så i alla fall inte heller fullständigt galet.

Förhöret av Khashayar Nadererehvandi tilldelades Sveriges Radios Novellpris 2014 och bryter av mot de andra med sitt mer direkta anförande, där longörer i stort sett saknas. Ett bråk mellan två män, en besynnerlig och efterhängsen tupp, en återkomst. Och därefter något som hänt, något som föranlett denna skildring.

I denna novell slår surrealismen ut i full blom med den eventuellt beväpnade tuppen men även här lyckas sammanhanget hålla ned och tillbaka det som annars sticker ut. En sorts realismens neutraliserande verkan.

Formgivningen är som vanligt enhetlig även om Förhöret sticker ut även där, med sin relativt realistiska tupp och avsaknaden av de övrigas grå människor mot bjärt rosa, lila och gröna miljöer. En främmande fågel i dubbel bemärkelse i denna kvartett, som kräver en del av läsarna. Det finns små hullingar som griper tag, ett närliggande obehag som följeslagare vid läsningen. Ja, det är synd om människorna.

Similar Posts:

• En novellfläta av elva strängar
• Koppla mig till 22! Varför då?
• Pretto goes blasé
• När reglerna glöms bort
• Synnerligen begåvat

I år har spektaklet klättrat ner ifrån kulturhustaket och tagit plats bland redan etablerade, vissa döda och ibland rentav nobelprisade författarkollegor. Från och med nu anordnar nämligen Stockholms stadsbibliotek debutanternas glada afton i sin magnifika rotunda. dagensbok.com var naturligtvis på plats för att informera sig om dessa knoppande författarskap. Startfältet bestod av elva debutanter, och av dessa var endast fyra kvinnor. Två diktsamlingar samt en ungdomsbok hade smugit sig in bland romanerna.

Det var ett ovanligt jämnt startfält i år. Man skulle kunna säga att det gemensamma temat för vårens utgivningar kretsade kring relationer och framför allt familjeproblem. Intressant var också att så gott som alla författare skrev om sina hemstäder och dito byar och faktiskt erkände att historierna i mångt och mycket var lånade ur deras egna liv. Det är visserligen väl känt att debutanter ofta gör så, men inte alls lika väl nämnt.

Naturligtvis var det ett par historier som gjorde mig mer nyfiken än andra. Berättelser som liksom lyfte och svävade upp mot det cirkelformade halvvägs-till-himlen-höga taket. De böcker som enligt mig fick dessa vingar var Arkan Asaads Stjärnlösa nätter. Det är en roman om kärlek, svek och om rätten att få välja sitt eget liv. Det är också något så ovanligt som en historia om hederskultur skildrat ur en kurdisk pojkes perspektiv. En annan bok som gjorde mig smått förälskad var ungdomsromanen Kapitulera omedelbart eller dö skriven av Sanne Näsling. Den handlar om vännerna Marys och Lovelys symbiotiska relation. Om att göra sig en plats i världen och om orden som livsluft och bostad. Jag fastnade också för Andrés Stoopendals Maskerad om en fjortonårig pretto-pojke i Paris. Ett slags Strindbergskt inferno på tonårsnivå om vad som händer när man tar bort spärrar och murar i livet, men samtidigt bygger upp andra. Den fjärde boken jag bär med mig hem under huden är diktsamlingen Om månen alls syntes av Khashayar Naderehvandi. Här handlar det om glömska. Om man inte längre minns något, hur bygger man då upp tillvaron? Det handlar också om omvälvande resor och förflyttningar på mer än det geografiska planet.

Flera av böckerna är redan recenserade av dagensbok.com och andra kommer att recenseras inom kort. Så varsågoda att botanisera bland vårens nykomlingar. Den sjätte december är det dags för nästa debutbar. Anteckna datumet så möts vi bland de välfyllda bokhyllorna i rotundan.

Similar Posts:

• Vårens debutanter 2011
• Borås Tidnings debutantpris 2012
• Förälskelse – såklart!
• Internt tonårstrots
• DebutBar bland brandlarm och relationer

Vi på dagensbok.com har tidigare konstaterat att ungdomsbokutgivningen är ovanligt stark just nu och min starkaste debutantläsning den här våren var just en ungdomsbok; Sanne Näslings Kapitulera omedelbart eller dö (Rabén&Sjögren). Hon är en av hela elva författare som kommer att prata om sina böcker ikväll.

Norstedts är det förlag vars författare dominerar ikväll med deltagande av Arkan Asaad, Khashayar Naderehvandi och Andrés Stoopendaal. Värt att notera är att Bonniers debutförfattare helt uteblir. Istället får vi möta debutanter från Wahlström&Widstrand, Forum, Brombergs, 10-tal och Weyler förlag, i bla Claes de Fair, Veronika Malmgren och Helena Boberg. Samtalet sker under ledning av kulturjournalisten Harald Hultqvist.

Självklart har det getts ut fler svenska debutanter i vår, några av dem kan du kika in här!

Sanne Näsling: Kapitulera omedelbart eller dö
Perverst rosa

”Det är en balansgång att skriva om två överdramatiska och barnsliga 15-åriga tjejer. Att dessutom låta dem prata engelska i var tredje mening, döpa kapitlen efter nagellacksfärger och ha fladdrande fjärilar på boksidorna, är på något sätt så dömt att misslyckas. Men Sanne Näsling misslyckas inte med något i sin debut Kapitulera omedelbart eller dö, hon fångar mig på första sidan och inget kan gå fel i den här boken…”Läs mer

Khashayar Naderehvandi: Om månen alls syntes
Poetiska sprickor

”Att läsa debutanten Khashayar Naderehvandis diktsamling Om månen alls syntes är som att bläddra i ett fotoalbum. Små frusna scener och episoder lyfts upp och väcks till liv. Dessa foton – dessa minnen – förhåller sig till en början avvaktande; det finns ett tunt och skört fönsterglas mellan läsare och text. Men ju längre in i dikten man kommer, desto mer bryts denna genomskinliga barriär ner och desto närmare kommer det förflutna. Tillvaron flyter samman; minnet, drömmen och nuet blir ett. Gränsen mellan nationer och mänskliga kroppar luckras upp och förenas…”Läs mer

Arkan Asaad: Stjärnlösa nätter
”Som om ett människoliv bara var en bruksvara”

”Den som läser Arkan Asaads roman Stjärnlösa nätter får inifrån uppleva hur det känns för en ung man att bli bortgift mot sin vilja. Kusingifte är vanligt i bland annat kurdisk kultur och om det sker mot parternas vilja, är detta en stor tragedi för de inblandade.

Arkan Asaads roman bygger på hans egna upplevelser, mycket i boken är självupplevt, men inte allt…”Läs mer

Andrés Stoopendaal: Maskerad
Internt tonårstrots

”När jag läser Maskerad känns det som att ha att göra med en trotsig tonåring. Maskerad är respektlös, intern, bryr sig inte om att förklara eller underlätta något för mig. Det är en trotsig bok som går sin egen väg och inte har ett uns till övers för mig. Det gör mig trotsig. Egentligen vill jag lägga ifrån mig boken, men de långa meningarna och fullskrivna sidorna utan styckebrott gör att jag inte hittar något lämpligt ställe att stanna på. Så jag fortsätter. Undrar vem den här Maskerad tycker att den är och förtsätter att känna mig förbisedd…”Läs mer

Sophia Wolf-Lösnitz: Stockholm rosé
Bimbobrudar

”Karaktärerna i Stockholm Rosé bär namn som Daphne, Theresia kallad Tessan (som väl är) och så bokens jagperson Desdemona med smeknamnet Destiny (jag kan inte avgöra vilket som är värst). Tessans lillasyrra går endast under den benämningen och jag drar en lättnadens suck samtidigt som mina tankar flyger iväg i otäcka banor om vad hon kan tänkas heta. Tyvärr är tjejerna lika bimboaktigt blåsta som namnen insinuerar…”Läs mer

Sara Ohlsson: Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag
Att pröva, växa och ändras

”Sara Ohlssons Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag handlar till stor del om samma problem som tjejer tampats med i alla tider. Rädslan för att bli sedd som slampa. Det där att vilja så mycket, att känna så mycket, att prova saker och egentligen inte förstå vad som skulle vara fel med det.

Det börjar någonstans efter en dumpning. 17-åriga Olivia har blivit dumpad av snygg-John och nu är hon där, mitt i det oändliga mörkret som inte verkar ha något slut. Hur överlever man sitt första krossade hjärta?”Läs mer

Emil Boss: Vad avlägsna vi ser ut man kan knappt tro att det är vi
Modern arbetarpoesi

Omslaget är brunt. Det påminner om någon slags mapp. Det här är en bok om arbete, eller människan bakom arbetet eller mer riktigt människan i arbete. Inte den kreativa, självförverkligande sorten som sägs vara varje människas mål utan det enformiga, lilla lågstatus, men för samhället nödvändiga. Det som ger en, så att säga, mat på bordet. Men medan man tjänar ihop pengar till att leva, vart försvinner livet?”Läs mer

Carin Bartosch Edström: Furioso
Klyschiga intriger

”Jag blir inte riktigt klok på vad Furioso egentligen är för bok. Den är både ett intrigtätt drama, en deckare och en passionerad kärleksroman. Böcker ska inte alltid behöva genrebestämmas, det är deras rättighet att få vara blandningar, hybrider, mittemellan. Men Furioso behöver jag placera för att kunna läsa, annars förlorar jag den.

Furioso handlar om Anna som är kompis med Louise som är tillsammans med Caroline som är halvsyster till Helena, som har en stråkkvartett tillsammans…”Läs mer

Similar Posts:

• Vårens litterära höjdpunkt för alla oss som älskar nytt.
• Slangbellan till Sanne Näsling!
• Påskveckan på dagensbok.com
• Internt tonårstrots
• ”Vem som helst kan vara flicka” – Intervju med Sanne Näsling

Vi på dagensbok.com kommer självklart att vara där och fira och ta del av poesin. Finns det inte möjlighet att vara på plats finns poesi som tur är i bokformat också. Och vad passar inte bättre än att läsa poesi på världspoesidagen? Därför tipsar vi i redaktionen om några av våra absoluta favoriter på den internationella och svenska poesiscenen.

Khashayar Naderehvandi: Om månen alls syntes
Poetiska sprickor

Att läsa debutanten Khashayar Naderehvandis diktsamling Om månen alls syntes är som att bläddra i ett fotoalbum. Små frusna scener och episoder lyfts upp och väcks till liv. Dessa foton – dessa minnen – förhåller sig till en början avvaktande; det finns ett tunt och skört fönsterglas mellan läsare och text. Men ju längre in i dikten man kommer, desto mer bryts denna genomskinliga barriär ner och desto närmare kommer det förflutna.Tillvaron flyter samman; minnet, drömmen och nuet blir ett… Läs mer

Marie Silkeberg: Material
Prosalyrik i kringelikrokar

Sidorna i Material är stundtals späckade med ord, en prosalyrisk smet utan stor bokstav, men med mycket närvaro. Språken blandar sig med varandra. Jaget befinner sig stundtals i Stockholm, stundtals i Petersburg, stundtals i Göteborg, stundtals någon annanstans. Det finns en uppbrytning i tid och miljö som jag inte lyckas reda ut… Läs mer

Hanna Hallgren: Burqa
Svår, svår, svår. Meningen?

Jag har länge dragit runt med den här boken i min väska, och det har medfört en del problem. Burqa är i och för sig inte tung (tvärtom, tunn och lätt), men formatet är A4 och den låter sig inte tryckas ned så lätt i den allmänna röran… Läs mer

Anna Hallberg: Colosseum, Kolosseum
Ellips som ekar av sånger

Om jag skulle räkna upp de stödord som jag klottrat på den gula insidan av den helsvarta boken Colosseum, Kolosseum inför skrivandet av denna recension och samtidigt försöka imitera Hallbergs stil så skulle det bli ungefär såhär:

djur kroppar    kött våld     krig krossa
kroppsdelar 
jag blir du blir ingen
övervakning     sprudlande    vårkänslor
bevakning   ellips fängelse straff 
ellips     vård att se bli       sedd 
	Colosseum	Säters 	hospital  
maktens arkitektur ellips 	panopticon 
broskbitar    mellan tänder	
att           tugga	kött krig våld

Läs mer

Inger Christensen: Det
Tack för det Modernista!

Första gången jag läser Det får jag ångest. Jag slår upp boken och möts av ett massivt textblock där meningarna slingrar sig som ormar i stackatotakt:

Det. Det var det. Så har det börjat. Det är. Det fortsätter. Rör sig. Vidare. Blir till. Blir mer.

Efter två sidor blir jag tvungen att lägga ifrån mig boken i över en månad. Läser en fantasyroman istället. Jag orkar inte med det här nu… Läs mer

Clara Janés: Skogens hemligheter
Med alkemin som tema

Den spanska poeten Clara Janés (du som kan spanska eller holländska, se och hör henne här) som skrivit fler än tjugo diktsamlingar, anser själv att Skogens hemligheter (Los secretos del bosque) från 2002 är en av hennes mer betydelsefulla. Detta skriver hennes svenska översättare Ingrid Wickström i ett förord till diktsamlingen. Märkligt nog tycks detta vara det första och enda i bokform av Clara Janés som översatts till svenska… Läs mer

Patti Smith: Oskuldens tecken
Patti the poetess

Egentligen tycker jag inte så mycket om att läsa diktsamlingar i översättning, särskilt inte när originalspråket är engelska och därför särskilt lätt att ta till sig. Men nu har Brombergs förlag givit ut en översättning av Patti Smiths Auguries of Innocence från 2005, en samling med 26 dikter, och det måste ju lyftas fram. Vad jag kan se har endast ytterligare en av hennes diktsamlingar översatts till svenska, och det är Woolgathering, som även den kommit ut helt nyligen (Bakhåll förlag) med titeln Samla ull… Läs mer

Kristin Berget: Der ganze Weg
Tid, rum, kön och kropp

Långa rader av människor och djur
djur och människor
gud är ett ord
i en himmel som ständigt
mörknar

Efter ett par försök att klura ut den korrekta översättningen av Der ganze Weg, och vad titeln innebär för texten släpper jag den och låter mig ledas in i norska Kristin Bergets andra diktsamling. Som börjar försiktigt, men ändå med ett löfte om något kontrastrikt, något med utsikt… Läs mer

Tomas Tranströmer: Den stora gåtan
Lättillgängligt oåtkomligt

Det här är jättesvårt. Jag gillar inte lyrik. Det saknas handling, mening, substans på något sätt. Jag har inte tålamodet att sitta och fundera över en text och försöka förstå det djupa i tre rader med bokstäver som ordnats i någon slags systematik. Vanligtvis. Men det är bra och spännande med nya saker. Extra spännande att recensera en så stor litterär händelse som Tranströmers nya, naturligtvis… Läs mer

Similar Posts:

• Världspoesidagen 2011
• Poesibokmässa, läsningar och världspoesidagar
• Ellips som ekar av sånger
• Patti the poetess
• Världspoesidagen 2014

I kontrast till detta står språket, som låser fast känslan, strömningarna och avvikelserna. Inte bara på det mimetiska planet, utan också utifrån sitt systematiserande och definierande. Språket inte bara befäster, det lägger också locket på och låser fast. De ord som bygger dikten är de ord som bygger dikten. Inga andra. Punkt. Väl medveten om detta ger sig Khashayar Naderehvandi i kast med att försöka skildra en tillvaro, full av skrymslen och vrår. Och det gör han med en ypperlig precision och finkänslighet.

Detta tillstånd är lågmält och subtilt. Inga stora ord, men därmed inte enkelt. Det är välkomponerat, men med en befriande underliggande atonal malande ton som väcker frågor. Orden är bara toppen på ett isberg, resten förblir fördolt och förgrenar sig kors och tvärs under den dunkla ytan. Texten genomsyras av ett kyligt motljus, ömsom är det distanserat, ömsom närvarande. Det är bakom orden och språket som det verkliga livet, människan och poesin finns. Det är inte orden som skapar en historia, det är historien som skapar ord. Vems berättelse det är som skildras framgår inte. I centrum står ett par syskon, ett fallfärdigt hus och ett anonymt du. Men det skulle också kunna vara vem som helst, var som helst. Det hela är en diffus väv, där gränserna upplöses och smälter samman. Det är upprepningar, variationer och fortsättningar.

Under denna stilistiska yta bubblar det och jäser. Det verkar som om människan vill slita sig loss från sig själv och gå upp i något mycket större. Detta större, detta det andra, som här kanske skulle kunna vara naturen, är något fritt och vilt, men också något vi inte vet så mycket om. Vår verklighet är språk och huvud. Och den definieras utifrån språkliga och sociala praktiker, dock inte helt vattentäta. Dessa strukturer och begrepp har sprickor och det är i dessa som våra kroppar tar form. Khashayar Naderehvandi har uppfunnit nya språkliga strukturer, men lämnar små hål i vilka dikten kan andas och leva vidare. Det är välbekant, men känns ändå nytt och fräscht. Ibland glimtar en och annan liten kliché förbi, för att sedan motsägas eller förlängas av en ny och fräsch bild. Texten färdas genom tanken, kroppen och andningen; det är ord att försjunka i. Om månen alls syntes stannar kvar länge hos mig och påminner om att livet inte riktigt går att greppa, trots att vi lever det – nu, igår och imorgon.

Similar Posts:

• Poesi på världspoesidagen
• Vårens debutanter 2011
• Minnestavla
• Vårens litterära höjdpunkt för alla oss som älskar nytt.
• Erik Lindegrens dikt får smäll på käften

Konstnärlig ledare är poeten och kritikern Athena Farrokhzad. Medverkar gör Naima Chahboun, Hanna Hallgren, Ann Hallström, Jila Mossaed, Khashayar Naderehvandi, Caterina Pascual Söderbaum, Marie Silkeberg, David Vikgren, Ghayath Almadhoun och den amerikanska poeten Harryette Mullen.

Missa inte!

Similar Posts:

• Poesi på världspoesidagen
• Semafor goes CLT/ CLT goes Semafor
• Poesibokmässa, läsningar och världspoesidagar
• Dikt för konturerna
• Statsministern faller i marken gång på gång